Vrakfynd på Gribshunden: Atlantisk stör i kungens matförråd

Vid midsommar år 1495 var danske kung Hans på väg från Köpenhamn till Kalmar på det påkostade flaggskeppet Gribshunden. Ombord fanns de mest statusfyllda föremål som det danska hovet kunde uppbringa, men så var resan också mycket viktig. Kung Hans skulle träffa Sten Sture d ä (hoppades han i alla fall) och göra anspråk på den svenska tronen inom Kalmarunionen. Då gällde det att visa upp både makt och prakt.

Men när skeppet lagt till i höjd med Ronneby i Blekinge, som då var danskt område, utbröt en brand ombord och Gribshunden sjönk. Kungen själv var inte ombord denna natt, men både manskap och föremål följde med fartyget till botten, där det har legat sedan dess.

Trätunnan ombord på Gribshunden med benplåtar av stören (de orangea bitarna). Bild: Brett Seymour

Ovanligt med fisklämningar

Tack vare Östersjöns unika miljö – med syrefattiga bottnar, låg salthalt och frånvaro av skeppsmask – var vraket synnerligen välbevarat när det återupptäcktes för cirka femtio år sedan. 2013 kunde man identifiera det som Gribshunden och sedan dess har vraket gett forskarna en unik inblick i livet ombord på ett kungligt skepp under senmedeltiden. Och nu vet man alltså till och med vad det fanns i det kungliga matförrådet – trätunnan som hittades i fjol, med fisklämningar i.

– Det är ett väldigt roligt fynd och kontexten gör det extra intressant. Du hittar inte fisk i en tunna på det här sättet i vanliga fall. Som osteolog har det varit väldigt spännande att jobba med, säger Stella Macheridis, forskare på Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.

Osteolog Stella Macheridis undersöker lämningarna efter stören. Bild: Brendan Foley

Atlantisk stör i Östersjön

När lämningarna hittades kunde man ganska snart se att de härrörde från en stör på grund av de speciella benplåtarna, men man visste inte vilken art det var. Fram till relativt nyligen har forskarvärlden trott att det var den europeiska stören som fanns i Östersjön vid den här tiden. Men DNA-analysen visar alltså att det var den atlantiska varianten som kung Hans tänkte imponera på svenskarna med. Forskarna har också kunnat göra en uppskattning av störens längd – två meter – samt visa hur den styckats.

För Maria C Hansson, molekylärbiolog vid Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) och den som gjort DNA-analysen, är fyndet och artbestämningen av stor betydelse, inte minst för hennes egen forskning om Östersjöns miljö.

– För min del har det intressanta varit att förstå hur Östersjön såg ut innan vi förstörde den. Den kunskapen behövs för att förstå hur det ser ut idag. Nu vet vi att den atlantiska stören antagligen varit en del av ekosystemet. Att använda undervattens-DNA på det här sättet, för att kunna återskapa hur det sett ut tidigare, tror jag kan ha en väldigt stor potential, säger hon.

Den atlantiska stören idag är rödlistad och i det närmaste utrotad.

Eftertraktad fisk med hög status

Fyndet på Gribshunden är unikt både i en skandinavisk och europeisk kontext – bara vid få tillfällen har så välbevarade och så gamla lämningar av stör hittats på en arkeologisk utgrävningsplats som ligger under vatten.

Nu kan man också på ett väldigt konkret sätt knyta stören historiskt till en kunglig miljö – fyndet bekräftar den höga status den hade vid denna tid. Fisken var eftertraktad både på grund av rommen, köttet och simblåsan – den senare kunde användas för att framställa ett slags limpreparat (husbloss) som bland annat användes för att framställa guldfärg.

– Stören i kungens förråd var ett propagandaverktyg, liksom hela fartyget. Allt på skeppet fyllde en politisk funktion, och det gör också det här fyndet extra intressant. Det ger oss viktig information om detta viktiga ögonblick för nationsbyggandet i Europa då politik, religion och ekonomi – ja allt – höll på att förändras, säger Brendan P. Foley, marinarkeolog och forskare på Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet, och som är projektkoordinator för utgrävningarna.

Vetenskaplig artikel:

Kontakt:

Maria C. Hansson, molekylärbiolog, Lunds universitet, maria.hansson@cec.lu.se
Brendan P. Foley, marinarkeolog, Lunds universitet, brendan.foley@ark.lu.se 
Stella Macheridis, forskare, Lunds universitet, stella.macheridis@ark.lu.se