6 mars 2020

Nynorsk nästan obefintligt inom norskt näringsliv

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Bara en procent av Norges största företag använder nynorsk i sin årsredovisning. Norge har ett språk, norska, men två officiella skriftspråk i form av bokmål och nynorsk. Enligt nationell lagstiftning ska norska företag tillgängliggöra sina årsredovisningar på norska, men lagen nämner inte specifikt skriftspråk.

Kommunikationsforskaren Guro Sanden från Göteborgs universitet, har i sin studie använt den norska finanstidskriften Kapitals årliga förteckning över landets största företag i termer av avkastning. Hon tittade närmare på företagen och vilket skriftspråk de använde i sina årsredovisningar för 2015. Resultatet visar att användningen av nynorsk är nästintill obefintlig. Av de 492 största företagen kommunicerar endast fem stycken, eller en procent, på nynorsk i sina årsredovisningar.

– Företagen är vinstdrivande organisationer och därmed är det affärsmässiga beslut som ligger till grund för vilken språkpolitik de använder. Då är det inte konstigt att näringslivet väljer bokmål i sin företagskommunikation, istället för ett minoritetsspråk som används i mycket begränsad omfattning i Norge i dag, säger Guro Sanden.

Dagens språksituation går tillbaka till början av 1800-talet när Norge frigjorde sig från Danmark och det skapades ett eget skriftspråk men med två olika rivaliserande metoder utifrån talspråk och dialekter. Idag uppskattas den nynorsk-talande minoriteten utgöra cirka 600 000–640 000 invånare, främst lokaliserad till Norges västkust. Bokmål är dominerande i resten av landet, och särskilt i och omkring huvudstaden Oslo.

Nynorsk marginaliserat inom näringslivet

Enligt Guro Sanden väcker detta frågor kring implementeringen av landets nationella språkpolitik.

– För att inte nynorsk ska bli än mer marginaliserat är målet att bibehålla en stark och livskraftig språkstandard även inom närings- och samhällslivet. Men det finns endast små regleringar för att stötta målet vilket är märkligt med tanke på den långa och invecklade historia som ligger bakom planering och politik för skriftspråkens jämlika status, säger hon.

Artikeln uppmärksammar också de norska språkplanerarnas oförmåga att överbrygga klyftan mellan landets språkpolitiska mål och den språkliga verkligheten inom norskt näringsliv.

– Det verkar svårt att undvika striktare språkregler om nynorsk ska kunna överleva som ett livskraftigt språk inom norskt näringsliv. Å andra sidan har norska Språkrådet och kulturdepartementet klargjort att de inte har för avsikt att påverka företagens kommunikation genom striktare lagstiftning, säger Guro Sanden.