Tema

Mamma och pappa hanterar ett barns död olika

Medan mammorna får mest stöd i att få prata med andra om sina känslor så söker papporna ofta ensamheten, gärna i naturen, säger Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle, som bedriver forskning om hur föräldrar som förlorat ett barn skapar strategier för att kunna gå vidare i livet. 

Fereshteh Ahmadi har genom en enkätundersökning frågat föräldrar i Sverige, som under sitt liv har förlorat ett barn, om vilka metoder de använt för att hantera den existentiella krisen och hur de kunde finna kraft att gå vidare i livet efteråt. Urvalet kommer från två olika föreningar för föräldrar som förlorat ett barn.

Hon kunde då se att kvinnor och män hanterar krisen olika och att det skiljde sig åt mellan olika åldrar, social bakgrund och om man hade en tro.

Prata med andra om känslor

– Vi vill lyfta dessa frågor för att på så sätt hjälpa de som i framtiden går igenom liknande livskriser, säger Fereshteh Ahmadi.

Den vanligaste metoden för att hantera krisen, som använts av föräldrarna, var att prata med andra om sina känslor. Så många som 68 procent uppger att man gjort så hela tiden eller åtminstone ofta. Det, tillsammans med att skriva om det på sociala medier, är mammornas vanligaste metod för att få kraft att hantera situationen.

Därför frågar forskarna föräldrarna

Studien är en del av forskningsprojektet Projekt coping: föräldrar som har förlorat ett barn, med syfte att bidra till kunskapsutveckling om de strategier som används av föräldrar som har förlorat ett barn. Huvudfrågan är Vilka meningshanteringsmetoder används av de föräldrar som har förlorat ett barn och i vilket utsträckning är dessa metoder vanliga bland denna grupp? Meningen är att kunskapen ska bidra till ett mer mångsidigt omsorgsprogram, baserat på föräldrarnas egna uppfattningar och erfarenheter av strategier för att hantera sin kris.

Den andra vanligaste metoden har varit att få vara ensam och fundera över livets mening. Det är pappornas vanligaste metod, i kombination med att vara i naturen och att lyssna på musik. 50 procent av de tillfrågade papporna uppgav att de lyssnade till musik ofta eller hela tiden.

Naturen som kraftkälla

Nästan 60 procent av föräldrarna uppgav att de sökte sig till naturen för större känslomässig tillhörighet, naturen blev en viktig resurs och att söka sig ut var det tredje vanligaste sättet att hantera situationen.

Det fjärde vanligaste sättet var att prata med sitt avlidna barn i sina egna tankar. Över hälften gjorde så hela tiden eller ofta.

– De vanligaste sätten som föräldrarna använder för att hantera denna kris är att man pratar om sina känslor, tänker på livets mening eller samtalar med sitt döda barn, samt att man finner en plats för sin sorg, som att närvara i naturen, säger Fereshteh Ahmadi.

Livet i ett större sammanhang

Det som deltagarna i studien sade hade störst påverkan på hur väl man anser sig ha klarat att hantera sorgen, är när föräldrar tänkt på en kraft som de har inom sig. 36 procent uppgav att de ofta eller alltid tänkte på detta sätt och 17 procent att de alltid tänkte så.

Andra strategier som haft stor betydelse för hur väl man lyckats hantera sin sorg, är då föräldrarna haft en stark känslomässig kontakt med andra människor eller tänkt på sitt liv i ett större sammanhang.

Ett kanske lite överraskande resultat är att sex av tio föräldrar i studien tycker sig ha lyckats bra med sin krishantering, endast en av tio tycker att man klarat det dåligt.

Svårare ju yngre barn och föräldrar

De samhällsgrupper som anser att man hanterat krisen bäst är de i åldersgruppen 50-59 år. Andra grupper som klarat sin kris relativt bra är de med högskoleutbildning och då barnet varit äldre än 26 år vid dödsfallet.

Ju yngre barnet och föräldrarna varit, samt då barnet begått en suicidal handling, desto svårare var det föräldrarna att hantera krisen.

Resultat av studien:

  • De i åldersgruppen 50-59 år hanterade krisen bäst
  • De med högskoleutbildning, och de fall där barnet varit äldre än 26 år vid dödsfallet, klarar sig relativt bra
  • Föräldrar som ofta tänkt på en kraft som de har inom sig har bättre lyckats hantera sorgen.
  • Föräldrar som haft en stark känslomässig kontakt med andra människor eller tänkt på sitt liv i ett större sammanhang lyckas bättre
  • Mammornas vanligaste metod för att hantera krisen var att prata med andra om sina känslor
  • Pappornas vanligaste metod för att hantera krisen var att ensam fundera över livets mening
  • Endast ett fåtal föräldrar uppgav att de sökt hjälp från religionen, tänkt på eller bett till gud
  • Ju yngre barnet och föräldrarna varit, desto sämre har de klarat krisen
  • Om barnet begått en suicidal handling kan det göra hanteringen av krisen

Kontakt:

Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle, fereshteh.ahmadi@hig.se

Text: Douglas Öhrbom

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Mamma och pappa hanterar ett barns död olika

 lästid ~ 4 min