Tema

Regeringens EU-politik förankras allt sämre

Kommuner, företag, föreningar och andra intressenter i Sverige får allt mindre inflytande när regeringen utformar sin EU-politik. Det visar en ny rapport från Lunds universitet som föreslår en omtolkning av grundlagen – eller till och med en grundlagsändring.

EU får allt större makt och många berörs av de beslut som fattas i Bryssel. Det kan handla om nya villkor för företag, nya regler för kommuner eller sakfrågor som engagerar föreningslivet.

Enligt Konstitutionsutskottets och Regeringskansliets interna riktlinjer ska EU-politiken remissbehandlas i samma utsträckning som gäller för svenska lagstiftningsärenden.

Missade chanser till bättre lagstiftning

Men enligt en ny studie hämtar departementen sällan in några synpunkter innan regeringen formulerar sin politik. Dessutom har inhämtandet blivit en alltmer sällsynt företeelse över tid.

– Ofta har intressenter en viktig sak- och expertkunskap som kan bidra till bättre lagstiftning ifall deras synpunkter hörs tidigt i den politiska processen, säger Maria Strömvik, forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet, biträdande föreståndare för Centrum för Europaforskning och rapportförfattare.

I rapporten har Maria Strömvik gått igenom 2200 ärenden som regeringen rapporterat till riksdagen inför kommande EU-beslut sedan riksdagsåret 2000/2001. Det forskarna har studerat är om och på vilket sätt departementen samrått med berörda intressenter.

Nästan inte alls numera, visar resultaten. Om någon förankring alls görs, handlar det många gånger enbart om att hämta in synpunkter från en eller några få myndigheter.

– Att departementen pratar med sina myndigheter är ju bra, men det är lite som att chefen pratar med sin sekreterare. De tillför sällan någon information om hur andra intressenter ute i samhället ser på frågorna.

Från 20 till 4 procent

Vid de tillfällen departementen trots allt haft kontakt med intressenter redogjordes ibland för vilka de talat med, men inte vad de tyckte. Eller tvärtom, att det framgick vilka åsikter intressenterna hade, men inte vilka de var.

Men det mest förvånande, anser Maria Strömvik, är den nedåtgående trenden. Ju längre tid Sverige har varit med i EU och ju mer makt som flyttats till EU-nivån, desto mer sällan förefaller regeringskansliet aktivt arbeta för att hämta in synpunkter om EU-politiken, säger hon.

Andelen frågor där det framgick att ett departement talat med andra än myndigheter och redogjorde för ståndpunkterna låg knappt på 20 procent i början av 2000-talet. Idag är siffran nere på 4 procent.

Det är en viss skillnad mellan olika departement där Statsrådsberedningen är sämst i klassen.

Tidigare forskning har visat att samhälleligt deltagande är viktigt av många olika skäl. Politiska beslut blir mer legitima, förståelsen för politiken kan öka, möjligheten till demokratiskt ansvarsutkrävande blir bättre och det går sannolikt också att hitta samhällsekonomiska vinster.

Grundlagsändring kan kanske behövas

Slutsatsen i studien är att det behövs en omtolkning av grundlagen eller till och med en grundlagsändring för att förbättra situationen.

– När Sverige gick med EU flyttade delar av den svenska lagstiftningsmakten till EU-nivån, men det beredningstvång som finns inskrivet i den svenska grundlagen ändrades märkligt nog inte, säger Maria Strömvik. Det traditionella svenska remissförförfarandet fortsatte att gälla för nationella beslut, men inte för de frågor som regeringen nu löpande beslutar om på EU-nivån. Min studie visar att detta fått klart negativa effekter för de som vill påverka Sveriges EU-politik. De släpps helt enkelt inte in i processen på samma sätt som de som vill påverka den nationella politiken.

Gräsrötter som vill påverka makten i Bryssel behöver nu inte gå omvägen via den svenska regeringen utan kan också arbeta för att få gehör för sina synpunkter genom direktkontakt med EU-kommissionen och Europaparlamentet.

Men via den vägen påverkar de normalt inte den svenska EU-politiken, påpekar Strömvik. Dessutom är regeringen fortfarande den primära ingångspunkten för mindre eller resurssvaga intressenter som inte har möjlighet att dagligen följa EU-kommissionens arbete.

Ingen stor tidsinsats

Mertiden som skulle krävas för att skicka ut EU-ärenden på remiss är marginell, enligt Maria Strömvik. Med dagens digitala verktyg behöver inte regeringens samrådsprocesser i EU-relaterade frågor nödvändigtvis vara lika tidskrävande som det traditionella svenska remissförfarandet, säger hon.

Att kalla till en hearing, eller att genomföra en online-konsultation, kan många gånger räcka väl för att regeringen ska få en överblick över olika intressenters synpunkter. EU-kommissionen arbetar löpande med webbaserade konsultationer vilket också möjliggör för alla intresserade att sedan också läsa svaren.

En sådan modell borde övervägas också av Regeringskansliet, föreslår hon.

Rapport:

Rapporten Hur väl förankras Sveriges EU-politik?

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Regeringens EU-politik förankras allt sämre

 lästid ~ 3 min