Artikel från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

SLU-professorn Tomas Roslin har tillsammans med två andra forskare fått ett jättebidrag för ett jätteuppdrag. De ska kartlägga livet på jorden. 
– Vi behöver veta hur artsamhällena ser ut i dag och hur de förändras. Först då kan vi arbeta riktigt effektivt för att skydda den biologiska mångfalden, säger han.

Mycket är okänt om den levande naturen: Vi vet att artsamhällen världen över förändras på grund av till exempel klimatuppvärmningen, mer intensivt jordbruk och skogsavverkning. Men hur ser artsamhällena ut idag och vilka processer formar dem? Det har vi dålig koll på, eftersom hela 80 procent av alla arter ännu är okända – en hopplös utgångspunkt om vi ska förvalta naturresurserna hållbart, menar forskarna som nu börja arbetet med att kartlägga livet på jorden.

Massiv provtagning 

Bilden är schematisk, och de exakta provtagningspunkterna inte slutgiltigt fastslagna

Projektet bygger på en massiv provtagning runtom i världen, i flera olika rumsliga skalor. På varje enskild lokal tas prover på luftburna sporer med ett slags sugapparat, på insekter med en tältliknande Malaisefälla, på däggdjur med kamerafällor, och på fåglar, och andra arter som har läten som kan registreras, genom automatisk ljudinspelning.

Genom automatiserad analys förvandlas dessa enorma data till uppgifter om vilka arter som förekommer var. Med nya statistiska metoder relateras de mönster som observeras till insikter om vilka processer som formar dem. Sammanlagt ska det samlas in prover från 450 platser i världen. Särskilt detaljerade blir studierna i Sverige och på Madagaskar, med 125 provtagningspunkter vardera.

Data som går att jämföra världen över

Tomas Roslin som är professor vid Institutionen för ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), har erfarenhet av studier där forskare samlat in material över stora områden eller till och med hela världen. I projektet samarbetar han med två andra forskare. Otso Ovaskainen är professor i matematisk biologi vid Helsingfors universitet, som utvecklar metoder för att sammanföra ekologisk teori med data. Den tredje forskaren är David Dunson, professor vid Duke university i USA och världsledande expert på tillämpandet av bayesianska metoder för jättelika datamängder.

De flesta arterna är okända

Av världens arter uppskattas hela 80 procent ännu vara okända. Bilden visar det ungefärliga antalet kända (svarta) vs okända (vita) arter till lands för alger, svampar, växter, protister och djur, enligt Mora m.fl. 2011. PLoS Biol 9(8): e1001127.

– Tillsammans bildar vi nog ett slags drömteam för att skapa en ny inblick i artsamhällen världen över, och att tolka enorma data så att vi får nya insikter om vad som formar artsamhällen. Den kunskapen behövs för att förstå den biologiska mångfaldens sammansättning och utbredning idag, och hur den förändras i framtiden, säger Tomas Roslin.

Allt detta är möjligt på grund av de revolutionerande metoder för provtagning av DNA, ljud och bild som har skapats under de senaste åren, och som också ska vidareutvecklas i projektet. Idén är att använda sig av automatiserade metoder för att observera arter, och därmed få data som är jämförbara mellan olika platser i hela världen. Projektet utvecklar också metoder för att handskas med de okända arterna.

Bönsyrsan Choeradodis rhombicollis.

– Att säga att vi jobbade hårt för att få anslaget är en underdrift. Under flera veckor före intervjun hos Europeiska forskningsrådet hade vi kontakt via skype varje dag. För handlar det om hundratals miljoner, då bör ju urvalet vara stenhårt, säger Tomas Roslin.

Nu är Tomas Roslin och hans kollegor minst sagt glada.

– Äntligen har vi möjlighet att göra det vi mest brinner för. Att bidra till förståelse, förvaltning och bevarande av den biologiska mångfalden Det finns helt enkelt inga andra anslag stora nog att ta sig an en så här monumental uppgift.

Forskningsprojekt med inbyggd risk

SLU-professorn Tomas Roslin tillsammans med två andra forskare har fått ett bidrag på över 135 miljoner kronor från Europeiska forskningsrådets ERC Synergy Grants. Bidragsformen går till toppforskare inom olika områden, som tillsammans kan skapa något nytt. Idén är att två till fyra ledande forskare går samman över vetenskapsgränserna. Projekten förutsätts innehålla både ett klart element av risk och en möjlighet till stora genombrott.

– Tanken är att bryta sig ut ur gamla banor och ge sig på frågor som endast kan lösas genom gränsöverskridande samarbeten. Om det skvallrar ju också anslagens storlek. Forskarna ställs inför frågan: om du fick pengar till att göra något riktigt stort, vad är det då du verkligen vill göra? Den utmaningen är lika stor som viktig, säger Tomas Roslin, professor i ekologi vid SLU.

Kontakt:

Tomas Roslin, professor vid Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala. tomas.roslin@slu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera