Ljunghed. Bild: Per Axell
Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Den svenska ljungheden har en hög artrikedom med marklevande skalbaggar och spindlar. För att bevara mångfalden bör man bränna olika ytor, enligt Mattias Lindholm, Sveriges enda ljunghedsforskare.

För drygt hundra år sedan fanns många fler ljunghedar i sydvästra Sverige än idag. I Halland var cirka en tredjedel av landskapet ljunghedar på 1800-talet.

Guldlöpare. Bild: Per Axell

Det milda kustklimatet bidrog till att det gick att ha djuren ute året runt och på vintern var det främst ljung som betades. Olika delar av ljungheden brändes årligen, så att det alltid fanns tillgång till unga, näringsrika ljungplantor.

– Landskapet var därför väldigt varierat. På de nybrända ytorna fanns spirande vegetation där marklevande småkryp grävde bon och hittade föda. I äldre vegetation blommade fibblor, blåklockor och andra örter som lockade till sig bin och fjärilar, säger Mattias Lindholm.

Ersattes av barrskogar

Men i början av 1900-talet påbörjades stora beskogningsprojekt och ljunghedarna ersattes av barrskogar.

– Idag återstår bara några få procent av den ursprungliga arealen av ljunghed i sydvästra Sverige. Det mesta av den kvarvarande ljungheden bränns inte lika frekvent och består av gammal ljung och enbuskar, säger Mattias Lindholm.

Svenska ljunghedar tillhör den så kallade Atlantiska kustljungheden, som sträcker sig från Portugal till Norge. Den svenska ljungheden har en hög artrikedom med marklevande skalbaggar och spindlar.

Bränning ger ökad artrikedom

Det har tidigare bedrivits forskning inom ljunghedsekologi i hela den här regionen, förutom Sverige. Nu har detta ändrats genom Mattias Lindholms forskning. Hans avhandling ger ny kunskap om de svenska ljunghedarna och deras betydelse för det svenska landskapet då och nu.

– För att bibehålla mångfalden på de ljunghedar vi har i Sverige idag bör man kontinuerligt bränna olika ytor, så att ljunghedens olika miljöer alltid finns representerade inom området. Precis som det såg ut och som man gjorde i äldre tider. Variation är nyckeln till en hög mångfald, säger Mattias Lindholms, vars avhandling är frukten av ett samarbete mellan Västkuststiftelsen och Göteborgs universitet.

Artrikedomen är störst på ljunghedarna under de första tio åren efter en bränning. Då finns arter som är helt unika.

Avhandling:

Heathlands A Lost World?

Kontakt:

Mattias Lindholm, Göteborgs naturhistoriska museum, mattias.lindholm@vgregion.se

 

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera