Europeisk vildkatt. Felis silvestris
Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Nya bestånd av europeisk vildkatt har upptäckts av forskare och volontärbiologer, som gillrat kamerafällor i skogen. De europeiska vildkatterna, Felis silvestris är mycket skygga, och vanligtvis tyngre och tjockare än våra tamkatter.

I Katalonien, i nordöstra Spanien, arbetar vetenskapsmän och volontärbiologer tillsammans för att hitta nya bestånd av vildkatter som har förblivit oupptäckta i decennier.

Vildkatten (Felis silvestris), tagen med en av kamerfällorna som utlöses när den ser rörelse från ett djur. Foto Josep Puig.

Människan stöter sällan på vildkatter och kamerafällor är därför ett användbart redskap för att lära sig mer om arten. För att samla in data har volontärer, under ledning av forskaren Ferran Sayol från Göteborgs universitet och mastersstudenten Marc Vilella vid Universitat Autònoma i Barcelona, placerat ut kameror längs smala stigar i skogen, på platser där informationen hittills varit knapp och otillförlitlig.

Kamerorna aktiveras av djurens rörelser och på det sättet har kattexperterna kunnat identifiera två nya bestånd av den europeiska vildkatten, Felis silvestris som fångats på bild.

– Sedan 2013 har vi satt upp fällor i nya områden, utanför de platser där vi vet att vildkatter lever. Och det har gett oss spännande överraskningar. Den här informationen blir värdefull när forskarna ska uppdatera vildkattens utbredningsområde i Katalonien och gör det möjligt att bedöma bevarandestatusen mer korrekt, säger Ferran Sayol, som också är medlem av Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier (GGBC).

Skogens spöken

Stora kattdjur, som lejon och tigrar, är några av de mest symboliska och välkända djuren, men majoriteten av världens 40 kattarter är små, skygga varelser. Den europeiska vildkatten (Felis silvestris) är ett exempel.

– Den lever i blandskogar i centrala och södra Europa, men eftersom vildkatterna är skygga nattdjur är det svårt för forskarna att observera dem. Det har gett dem smeknamnet ”skogens spöken”, säger Ferran Sayol, som är medarbetare vid Göteborgs universitet och medlem av Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier (GGBC).

Kattunge av sorten Felis silvestris.
Vildkatten (Felis silvestris) förekommer i stora delar av Europa, västra Asien och Afrika, men är inte samma art som våra tamkatter (Felis catus), inte ens om tamkatten är förvildad. Den förekommer inte i Skandinavien och har inte heller funnits där under historisk tid. Den europeiska vildkatten behöver stora lugna skogar med några öppna ställen. Den föredrar lövskogar. Skogarna ska vara gamla och uppvuxna med några gamla träd. Bara i sådana skogar finns det håligheter i träd eller av rävar eller grävlingar övergivna lyor vilka katten behöver och kan använda för att uppfostra sina ungar. Naturskyddsmässigt är förekomsten av dessa katter ett säkert tecken på att skogen har hög biodiversitet.

Källa: wikipedia

– Med hjälp av volontärbiologerna kan vi studera många fler platser och öka antalet människor som är engagerade i projektet”, säger Marc Vilella.

De volontärer som deltar i projektet sätter vanligtvis upp kameror i närheten av sina hem eller i områden de känner till väl. De drivs av belöningen om att få vara med om spännande upptäckter och att få lära sig om vilka arter som ”fångats” på kameran.

Efter den inledande framgången har projektet fått ekonomiskt stöd från Barcelona zoo. I år kommer kamerafällor att sättas upp i ännu fler områden så att man kan fortsätta övervaka vildkattbestånden med hjälp av nya, engagerade volontärer.

Kontakt:

Ferran Sayol, ferran.sayol@gu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera