Tema

Kränkningar i jakten på dopade

Vistelserapportering och dopningkontroller som kan ske var som helst och när som helst. Antidopningsarbetet har stöd bland elitidrottarna men upplevs både som ineffektivt och orättvist, och i vissa delar integritetskränkande. Det visar en undersökning bland den yttersta eliten inom fyra internationella idrottsförbund.

– Vi går alltmer mot en sorts kriminalitetsdiskurs, där man ser idrottsutövarna som potentiellt kriminella, säger Anna Qvarfordt, idrottsforskare vid Högskolan i Gävle som undersökt uppfattningar och upplevelser hos idrottare i den yttersta eliten.

Integritetskränkande kontroller

Hon menar att det är omfattande praktiska procedurer som idrottarna ska hantera dagligen, till exempel vistelserapportering. Vistelserapportering innebär att man ska uppge en plats för antidopingauktoriteterna, där man befinner sig en valfri timme varje dag året runt.

– Det här ska du uppge tre månader i förväg och om du ändrar dina rutiner, till exempel för att åka till en moster och hälsa på, då måste du in och ändra det. Det säger sig självt att det är ganska ingripande och omfattande, menar Anna Qvarfordt.

– Dopingkontrollerna innebär att du kan bli testad var som helst och när som helst, inte bara på tävling utan också i hemmet, vilket är potentiellt integritetskränkande. Vid en kontroll får man gå in på toaletten tillsammans med en person, och väldigt avklädd lämna ett urinprov under uppsyn.

Biologiska pass med idrottares värden

I de biologiska passen som man håller på att utarbeta inom antidopningssystemet, förs bok över idrottarnas olika biologiska parametrar. Något som också kan få betydelse för den personliga integriteten, menar Anna Qvarfordt.

– Man har också börjat med så kallad intelligence, alltså underrättelseverksamhet. Så antidopingarbetet går alltmer mot en sorts kriminalitetsdiskurs, där man ser idrottsutövarna som potentiellt kriminella.

Undersökningen visar att det finns en legitimitet för antidopingarbetet bland idrottarna.

– Idrottare är väldigt fogliga och vill göra rätt. De är väldigt plikttrogna och vill komma åt dopningen. Samtidigt finns det problem med utövningen som kan riskera legitimiteten, säger .

Om studien

261 internationella toppidrottare, från 51 olika länder, från fyra olika internationella förbund (friidrottsförbundet, skidförbundet, basketförbundet och volleybollförbundet) besvarade en enkät om hur de upplever och uppfattar det internationella antidopningsarbetet. Forskaren gick sedan vidare med 13 utövare, som representerade fem världsdelar, för intervjuer.

Studien visar att idrottarna upplever antidopningsarbetet som ineffektivt, och att det går att komma undan med att dopa sig. En annan sak som blev väldigt tydligt i undersökning är att arbetet inte upplevs som likvärdigt i olika länder. En orsak kan vara att antidopingsystemet utgått från västvärlden och inte tagit hänsyn till att förutsättningarna inte är samma överallt.

Vissa idrottare, framförallt från västvärlden, berättade exempelvis att de har en träningsstab som tillhandahåller en lista på adresser där de ska bo och talar om hotell, tider och datum så att det blir lätt att fylla i vistelserapporteringen. Idrottare i andra delar av världen berättar: ”Ja, men där jag bor och där jag ska uppge min adress, där har vi inte gatuadresser. Jag bor i byn bortom berget”

När någon annan har kontrollen

En del idrottsutövare är också begränsade i vad de kan göra, det är någon annan som har kontrollen över till exempel vad man stoppar i sig. Det kan vara tränare, coacher eller lagledning som har kontrollen och ändå så är det idrottsutövarna som får straffen.

”Vi får piller som vi inte vet vad det är och om vi ifrågasätter så säger tränaren att vi inte får vara med i laget.”

De idrottsliga reglernas princip om strikt ansvar innebär att det inte behöver finnas uppsåt för att du ska bli fälld för doping, det räcker med att det finns en substans i din kropp och oavsett hur den har kommit dit så är du ansvarig för det.

– Skälen till principen kan man förstå då idrottsutövarna annars skulle kunna skylla på läkare och andra supportpersoner, men det är ändå en regel som diskuteras mycket och som i ljuset av mina studier behöver diskuteras mera, säger Anna Qvarfordt.

Var rädd om den legitimitet som finns

Det globala antidopingarbetet är en omfattande verksamhet där idrottsutövaren står i centrum för regleringar, granskningar och kontroller. Det övergripande syftet med studien var att analysera legitimiteten ur internationella elitidrottares perspektiv, menar Anna Qvarfordt.

– När man utformar policys, måste man på ett bättre sätt involvera idrottsutövarna och ta hänsyn till deras synpunkter och de konsekvenser policyn får på deras nivå. Det måste göras på ett sätt så att utövarna känner att det är rimligt och rätt i förhållande till vad det kostar.

Risken finns annars att allt fler börjar misstro systemet eller tänker: ”om dopare kommer undan, varför ska då jag följa reglerna”.

Avhandlingen:
Anti-doping – a legitimate effort? Elite athletes’ perspectives on policy and practice.

Kontakt:
Anna Qvarfordt, lektor i idrottsvetenskap vid Högskolan i Gävle, anna.qvarfordt@hig.se

Läs också

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Kränkningar i jakten på dopade

 lästid ~ 4 min