Tema

Självhushåll inte självklart bäst för bönder i Afrika

Det är mer effektivt att satsa på handel och infrastruktur än grödor och jordförbättringar om hungern i Afrika ska utrotas, visar en tvärvetenskaplig studie.
– I bistånds- och utvecklingsarbete finns ett stort fokus på att förbättra utsäde, grödor och jordkvalitet. Detta är viktigt att arbeta vidare med, men man måste också lyfta blicken och se på byarnas relation till omvärlden, säger Göran Djurfeldt, forskare i kulturgeografi vid Lunds universitet.

En tolvårig studie som korskopplat satellitdata med intervjuer i 56 byar i sex afrikanska länder visar att produktion och avkastning av majs ökade om infrastrukturen – vägar, telefoner – fungerade och om de afrikanska jordbrukarna inte endast odlade för självförsörjning utan också sålde grödor på marknader.

Olika åsikter om hållbart jordbruk
Frågan om bästa vägen till ett hållbart jordbruk i utvecklingsländer är infekterad. Flera frivilligorganisationer, NGO:s, liksom den så kallade food sovereignty-rörelsen, hävdar att bönderna får det sämre när de ”luras” in i marknadsekonomin av köpmän och multinationella företag. När vägar och kommunikationer byggs ut, så snabbar det enligt dessa debattörer på utarmningen.

– Dessa debattörer tenderar att romantisera självförsörjningen. Våra resultat visar tvärtom att bönderna står bättre rustade mot exempelvis torka och klimatförändringar om de tjänar pengar och dessutom får sina inkomster från flera håll, säger Göran Djurfeldt, professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet och forskningsledare.

Orealistiskt stoppa marknadsutvecklingen
Dessutom är det orealistiskt att stoppa utvecklingen mot marknadsekonomi, enligt Djurfeldt. Istället gäller det att hitta ett mer konstruktivt sätt att förhålla sig till de negativa effekter som marknadsekonomin säkerligen också har.

– Vårt huvudbudskap är att man måste ta ett helhetsperspektiv i dessa frågor och tänka in socioekonomiska faktorer jämte klimatförändringar och avkastning på skörd. Våra mätningar visar att majsproduktionen söder om Sahara faktiskt ökade svagt mellan 2002-2014, trots klimatförändringar. En delförklaring är ökad handel och bättre infrastruktur.

Så här gick forskningen till:
Tack vare satellitbilder kunde forskare studera förändringar i biomassa över tid, både över en säsong och över ett drygt decennium. Sämre data över vägnätet gav ett svagare, men ändå signfikant samband för kommunikationernas betydelse. Resultaten korskopplades sedan med intervjusvar för att fastställa eventuella samband mellan de olika datakällorna.

Över 2500 personer från sammanlagt 56 byar i sex afrikanska länder intervjuades. De fick frågor om storleken på sina skördar, hur ofta de sålde sina grödor, varifrån övriga inkomster kom ifrån med frågor såsom: Hur mycket majs fick du vid senaste skörden? Sålde du någon majs? Hur mycket och vad fick du betalt? Har du några andra inkomster än jordbruket? Intervjuerna gjordes vid tre tillfällen under perioden 2001-2014.

Satellitdatan hämtades från Nasa vars satelliter kör dagligen runt jordklotet. Forskarna studerade återkommande två jordbruksområden i varje by, i storleken 250×250 meter, samt en obrukad yta med naturlig vegetation.

Forskningen har varit tvärvetenskaplig och involverat fem forskare i kultur- och naturgeografi, sociologi och statistik vid Lunds universitet och med samarbetspartner vid ledande afrikanska universitet samt vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Kontakt:
Göran Djurfeldt, professor sociologi, goran.djurfeldt@keg.lu.se
Ola Hall, forskare kulturgeografi och ekonomisk geografi, ola.hall@keg.lu.se

Läs också

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Självhushåll inte självklart bäst för bönder i Afrika

 lästid ~ 2 min