Röda panda (Ailurus fulgens) har inga nära släktingar. Om den försvinner förlorar vi 31 miljoner år av unik evolutionär historia. Bild: Mathias Appel
Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Många däggdjur kommer att dö ut de kommande femtio åren om inget görs för att hejda utvecklingen. En studie från Århus och Göteborgs universitet konstaterar att djur och växter utrotas så hastigt att evolutionen inte kan kompensera för den miljöpåverkan vi människor utövar på jordens arter.

Det har skett flera omvälvande händelser i jordens historia när miljön på vår planet har förändrats så dramatiskt att majoriteten av jordens växt- och djurarter försvunnit. Men efter varje massdöd har evolutionen långsamt fyllt i luckorna med nya arter.

Människan bakom utrotningen denna gång

– Vi lever för närvarande i ännu en period av kraftigt ökad utrotning av arter. Men denna gång sker det inte på grund av naturkatastrofer utan på grund av mänsklig aktivitet, säger Søren Faurby vid Göteborgs universitet, medförfattare till den aktuella studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Enligt studien skulle naturen behöva tre till fem miljoner år för att återhämta sig och återfå de arter  som tros försvinna under de närmaste femtio åren. Och det kommer att ta fem till sju miljoner år att återställa den biologiska mångfalden till den nivå som fanns i människans barndom.

Förlust av vissa arter betyder mer än andra

Forskarna har använt sig av en omfattande databas över däggdjur. Den omfattar inte bara nu levande arter utan inkluderar även hundratals arter som fanns i människans barndom.

Alla arter har inte samma evolutionära betydelse, men flera av de däggdjur som försvunnit har inneburit stora förluster, enligt forskarna. Ett exempel är det som en gång var det största rovdjuret i Australien, det nu utdöda marsupiallejonet  (Thylacoleo carnifex).

– När den arten försvann, för omkring 50 000 år sedan, förlorade vi en hel däggdjursfamilj, eftersom det bara fanns en art. Vi kan jämföra med exempelvis familjen kattdjur där det finns cirka 40 arter. Att marsupiallejonet utrotades var därför väsentligt mer skadligt än om ett annat enskilt däggdjur hade försvunnit istället, säger Søren Faurby.

Macrauchenia patachonica, som upptäcktes av Charles Darwin, tillhörde en grupp av förhistoriska sydamerikanska däggdjur som inte är nära relaterade till några av dagens däggdjur. Bild: Bruce Horsfall/Proceedings of the National Academy of Sciences.

Förlusten av hela familjelinjer snarare än enskilda arter innebär att väsentligt mer evolutionär historia går förlorad.

–  När dessa djur dog ut tog de hela grenar av livets evolutionära träd med sig, säger Søren Faurby.

− Vi förlorade inte bara dessa arter, vi förlorade också de unika ekologiska funktionerna och de miljontals år av evolutionär historia som de representerade. Deras utrotning innebar att hela grenarna i jordens evolutionära träd hakades av, säger paleontologen Matt Davis från Århus universitet, som lett studien.

Svart noshörning kan vara borta om femtio år

De däggdjur som finns idag står inför ökande utrotningsnivåer, enligt forskarna.  Så löper till exempel den svarta noshörningen hög risk att bli utrotad inom de närmaste 50 åren. Och den asiatiska elefanten är också hotad på sikt.

Men forskargruppen har inte bara dåliga nyheter.

– Våra data och metoder kan användas för att snabbt identifiera utrotningshotade, evolutionärt separata arter, så att det går att prioritera bevarandeinsatser och fokusera på att undvika de allvarligaste utrotningarna, säger Søren Faurby.

Artikel:

Mammal diversity will take millions of years to recover from the current biodiversity crisis

Kontakt:

Søren Faurby, soren.faurby@bioenv.gu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera