Tema

Nyckelbiotoper – ett svenskt begrepp

Det har gjorts en sammanställning av tjugo års forskning om nyckelbiotoper i Norden och Baltikum. Vi vet mycket om deras funktion och nytta, men inte så mycket om deras skötsel och om regionala skillnader.

– Det finns nu starka belägg för att nyckelbiotoperna verkligen har ett rikare växt- och djurliv än omgivningarna. Många studier visar också att de små nyckelbiotoperna är känsliga för avverkning i omgivande skog eftersom kanteffekterna är stora, säger professor Lena Gustafsson från SLU, som har lett studien, finansierad av Skogssällskapet.

En annan slutsats som stöds av studier är att nyckelbiotoperna är viktiga i ett landskapsperspektiv. Trots att de ofta är små är de fördelade i landskapet och kan fungera som ett nätverk där arter kan överleva och sprida sig.

Frågor som saknar svar

Forskningen ger svar på många, men långtifrån alla, av de frågor som skogsbrukets intressenter ställer om nyckelbiotoper. Innan sammanställningen gjordes fick representanter för skogsbruk, myndigheter och miljöorganisationer lista de viktigaste forskningsfrågorna. Många efterfrågar kunskap om nyckelbiotopsinventeringens kvalitet, men här saknas forskningsresultat. Andra frågor som saknar svar rör nyckelbiotopernas roll och värde beroende på landskapets utseende och läget i landet. Flera intressenter vill också veta om, och i så fall hur, nyckelbiotoperna bör skötas, och om skogsbruk kan bedrivas utan att naturvärdena minskar. Detta har bara studerats för lövskogar i Götaland.

– Det finns nyckelbiotoper där naturvärdena är formade av tidigare störningar, till exempel brand. Här behövs mer kunskap om hur naturvärdena kan bevaras och förstärkas, konstaterar Mats Hannerz, som är den andre författaren bakom rapporten.

90-talet texter och 90-talet

Nyckelbiotoper är från början ett svenskt begrepp. Det lanserades av Skogsstyrelsen i början av 1990-talet och fick snabbt spridning till Norge, Finland och de baltiska länderna. Inventeringen av nyckelbiotoper är en av de största kartläggningar av värdefull natur som har gjorts i vårt land. Fram till idag har över 100 000 nyckelbiotoper registrerats, och tillsammans täcker de cirka 2 procent av den produktiva skogsmarken. Forskningen om nyckelbiotoperna kom igång i slutet av 1990-talet. I sammanställningen har Lena Gustafsson och Mats Hannerz gått igenom ett 90-tal vetenskapliga artiklar, rapporter och examensarbeten som direkt handlar om nyckelbiotoper. De flesta är gjorda i Sverige (60 %) och Finland (21 %), men det finns också flera vetenskapliga studier från Norge, Estland, Lettland och Litauen.

– Trots att forskningen har pågått i två decennier är det många resultat som inte har nått utanför universitetsvärlden. Vi hoppas att vår sammanställning kan bidra till att resultaten blir kända och kan användas i den pågående diskussionen om nyckelbiotoper, säger Lena Gustafsson.

Nyckelbiotoper och debatten

Nyckelbiotopsinventeringen är en kartläggning och ett planeringsunderlag för myndigheter och skogsägare. En nyckelbiotop är inte automatiskt skyddad enligt lag. I praktiken råder dock ett avverkningsstopp för skogsägare som är certifierade, eftersom certifieringen innebär att anslutna företag och markägare inte tillåts att handla med virke från nyckelbiotoper.

Det har lett till debatt och kontroverser, och under 2017 infördes ett inventeringsstopp, som senare byttes mot besked om nya statliga medel för fortsatt inventering och utökat skydd. Detta har intensifierat debatten ytterligare. Ett särskilt konfliktområde är nordvästra Sverige där nyckelbiotoperna ofta är stora och täcker en större del av skogsmarken än i övriga landet.

Rapporten:

20 års forskning om nyckelbiotoper – Här är resultaten

Kontakt:

Lena Gustafsson, lena.gustafsson@slu.se, 070-302 27 47
Mats Hannerz, mats.hannerz@silvinformation.se, 070-528 85 54

Foto:

Halland, Okome. En vanlig typ av nyckelbiotop är raviner. Foto: Lena Gustafsson

Nyckelbiotoper – ett svenskt begrepp

 lästid ~ 3 min