By Didier Descouens [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], from Wikimedia Commons
Artikel från Naturhistoriska riksmuseet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Den nu utdöda grottbjörnen och vanliga brunbjörnar fick ungar med varandra. Kartläggning av grottbjörnens arvsmassa visar att deras DNA finns kvar i dagens brunbjörnar.

Grottbjörnar och många andra stora däggdjur dog ut för omkring 25 000 år sedan men deras DNA kan finnas kvar i dagens djur. Det är ont om bevis för detta men nu visar en kartläggning av grottbjörnens arvsmassa att några procent av dagens brunbjörnars DNA kommer från grottbjörnar, visar en studie från bland annat Naturhistoriska riksmuseet.

– Det här ändrar vår syn på vad ett utdöende betyder, säger professor Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet. På ett genetiskt plan kan arter påverka evolutionen tiotusentals år efter att de försvunnit som levande varelser.

Grottbjörnars DNA analyseras i särskilt rena laboratorier och för att inte blanda provet med annat DNA bär forskarna skyddsdräkter. På bilden syns även en skalle från en stäppbison. Foto Staffan Waerndt, Naturhistoriska riksmuseet

Resultatet visar att grottbjörnar och brunbjörnar måste ha fått ungar tillsammans, troligen vid ett flertal tillfällen. Bägge arterna levde i Eurasien under hundratusentals år innan grottbjörnen dog ut som art för ungefär 25 000 år sedan, troligtvis med människan som bidragande faktor.

Grottbjörnar och brunbjörnar fick ungar tillsammans.

Forskarna kunde kartlägga grottbjörnens arvsmassa genom sekvensering av DNA från benrester från fyra olika grottbjörnar. Benen var mellan 35 000 till 71 000 år gamla. Sedan jämfördes det med DNA från brunbjörnar, både dagens brunbjörnar och sådana som levt samtidigt med grottbjörnarna.

Större än brunbjörnar

Grottbjörn (Ursus spelaeus) är en utdöd art inom familjen björnar som levde i Europa och norra Afrika under senaste istiden för 10 000 år sedan. Grottbjörnar var ungefär 30 procent större än brunbjörnar och tros främst växtätare. Detta för att den saknade eller hade en reducering av främre kindtänder, vilket kan ha gjort det lättare att tugga växtlighet.

Namnet grottbjörn har den fått då merparten fossil är återfunna i grottor. Benrester har oftast hittats i grottor där grottbjörnarna troligen var under sin vinterdvala. Det antas att grottbjörnen tillbringade mer tid i grottor än exempelvis brunbjörnen som endast använder dem under vintervilan.

Den kan ha dött ut på grund av att klimatet förändrades vilket medförde att dess huvudföda försvann. Det antas också att den förhistoriska människan kan ha spelat en avgörande roll i grottbjörnens utrotning. Arkeologiska fynd som påminner om altare har hittats i direkt anslutning till björnfossil, vilket antyder att det fanns en grottbjörnsdyrkan hos forntida människor. Källa: Wikipedia 

Artikeln:
Partial genomic survival of cave bears in living brown bears

Kontakt:
Love Dalén, Professor vid Naturhistoriska riksmuseet, Love.dalen@nrm.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera