Tema

Så hade de utdöda djuren levt – om inte människan stått i vägen

Alla de närmare 6000 nu levande och nyligen utrotade däggdjursarter har kartlagts i en ny databas. Med hjälp av databasen kan vi få reda på hur dessa djur hade levt om människan inte stört deras utbredning. Den kan också ge svar på var i världen det finns bäst förutsättningar för att återställa förlorad biologisk mångfald. Arbetet har genomförts av en internationell grupp som leds av forskare från Göteborgs universitet.

När tidigare forskning kartlagt däggdjurs utbredning och studerat deras släktträd har de arter som utrotats av människan inte tagits med.

– Det här är första gången som vi kunnat inkludera arter som nyligen blivit utrotade, som den tasmanska tigern och den ullhårige mammuten. Att vi kunnat göra det förändrar verkligen vår uppfattning om vad är ”naturligt” och vad som bara representerar mänskliga effekter i det förflutna vi inte kom ihåg, säger Søren Faurby, biolog vid Göteborgs universitet och ledare för den internationella forskargruppen.

Thylacine var det största köttätande pungdjuret i modern tid. Känd under namnet tasmansk tiger eller tasmansk varg.

För att undersöka mönster av biologisk mångfald eller för att förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter kartlägger forskare däggdjurs utbredning. Men dessa kartor är ofullständiga eftersom de inte visar på djurens naturliga utbredning, bara var de förekommer idag. Många arters utbredning har under århundradena minskat dramatiskt, till exempel genom jakt eller för att människor förstört djurens naturliga habitat.

– Brunbjörnen förknippas idag främst med Alaska och Ryssland, men innan människans utbredda jakt fanns brunbjörnar både i Mexiko och i Afrika. Om vi vill kunna förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter måste vi veta deras naturliga utbredning, säger Søren Faurby.

Det är också viktigt att inkludera däggdjur som människan utrotat.

Mammutar levde då pyramiderna byggdes
– När vi studerar globala mönster av biologisk mångfald måste vi också titta på arter som den tasmanska tigern, en art som utrotades för mindre än 100 år sedan, vilket bara är ett ögonblick i geologisk tid. Under större delen av de senaste 30 miljoner åren strövade stora däggdjur som elefanter och lejon runt på hela jorden, inte bara i Afrika. Även arter som mammuten som vi tänker på som förhistoriska levde när pyramiderna byggdes, säger paleontologen och medförfattaren Matt Davis, Århus universitet.

För att skapa en databas som inkluderar både levande och utrotade däggdjur har forskargruppen fogat samman befintlig data, lagt till gamla kartor och studerat en stor mängd artiklar och andra databaser för att se hur arternas naturliga utbredning hade kunnat vara om den inte störts av människan. Vidare har de kombinerades DNA från nu levande djur med data från fossilfynd från olika forskares utgrävningsplatser runt om i världen med en dataalgoritm. På så sätt kan de förutse var de utrotade arterna skulle passa in med de däggdjur som lever idag.

Den nya omfattade databasen är öppen för alla att använda. Jens Christian Svenning, medförfattare och professor vid Århus universitet, tror att forskare och lärare kommer att ha nytta av den.

– Den här databasen har gett oss viktiga bevis för flera intensivt diskuterade idéer inom biologin, men det här är bara början. Vi använder redan databasen för att hitta de bästa platserna runt om i världen för att återställa förlorad biologisk mångfald.

Databasen:
The Phylogenetic Atlas of Mammal Macroecology

Artikeln:
The Phylogenetic Atlas of Mammal Macroecology, 
Alexandre Antonelli och Søren Faurby vid Göteborgs univerisitet samt Matt Davis, Jens Christian Svenning, R.Ø. Pedersen och S.D. Schowanek vid Århus Universitet.

Kontakt:
Søren Faurby, soren.faurby@bioenv.gu.se, 073–642 24 82

Läs också

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Så hade de utdöda djuren levt – om inte människan stått i vägen

 lästid ~ 3 min