Tema

EU-invandring bidrar till statskassan

Arbetskraftsinvandring från ett EU- eller EES-land är en bra affär för statsfinanserna i de flesta europeiska länder. En första jämförande studie vid Uppsala universitet visar att EU-invandrare betalar mer i skatt och sociala avgifter än vad de får tillbaka i form av offentliga bidrag och välfärdstjänster.

EU:s regler om arbetskraftens fria rörlighet omfattar inte bara EU-länder utan också länder i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). En ny stor jämförande studie visar på övervägande positiva statsfinansiella effekter för mottagarlandet av att personer födda i ett EU/EES-land flyttar dit för att arbeta.

Analysen har genomförts av forskare vid Uppsala universitet som del i ett större europeiskt forskningsprojekt om EU:s arbetskraftsrörlighet och visar att effekterna skiljer sig mellan länderna. Det pekar i sin tur på möjligheter för beslutsfattare i Europa att lära av de länder som varit framgångsrika och förbättra såväl nationella som EU-täckande regelverk.

Norge bland vinnarna
I Schweiz, Cypern, Norge och Belgien återfanns de största statsfinansiella vinsterna av EU-invandring, medan Slovakien, Polen och Estland i stället kunde bokföra nettokostnader. För en stor majoritet av länderna i EES – 21 av 29 undersökta länder – kunde positiva statsfinansiella effekter under 2004–2015 bokföras. De fick alltså mer i skatteintäkter och andra inkomster från EU/EES-invandrare än vad man spenderade på bland annat bidrag och välfärdstjänster för samma grupp.

Resultaten kommer från den första heltäckande analysen av de statsfinansiella effekterna av den fria rörligheten inom EU/EES. Forskningen genomfördes vid Uppsala universitet som en del av REMINDER-projektet (Role of European Mobility and its Impact and Narratives, Debates and EU Reforms) – ett omfattande internationellt forskningsprojekt med sitt huvudsäte vid Oxforduniversitetet och finansierat av Horizon 2020. Syftet med projektet är att undersöka de sociala och ekonomiska effekterna av den fria rörligheten inom EU samt även den offentliga debatten runt dessa frågor.

Låginkomstländer i öst förlorare
– Vår analys visar att i de flesta länder i EU/EES så betalar EU-invandrare något mer i skatt och sociala avgifter än vad de får tillbaka i form av offentliga bidrag och tjänster, vilket innebär att de gör ett nettofinansiellt bidrag till skattekistan. Det gäller dock inte alla länder, och ett fåtal – huvudsakligen låginkomstländer i Östeuropa – får i stället vissa nettofinansiella kostnader. De länder som har störst andel EU/EES-invandrare i befolkningen tenderar också att ha positiva effekter per invandrarhushåll och därmed också sammantaget relativt stora positiva statsfinansiella effekter, säger Rafael Ahlskog, forskare vid Uppsala universitet och en av medförfattarna till studien.

Den här analysen är viktig eftersom den gör att vi kan granska effekterna av en gemensam policy. Den visar att nästan överallt – oavsett om effekten var positiv eller negativ – så var den relativt begränsad och i de flesta fall mindre än 0,4 procent av BNP. I Sveriges fall skulle det idag motsvara ca 20 miljarder kronor per år, säger Pär Nyman som är rapportens andra medförfattare och forskare vid Uppsala universitet.

Mer jämförbara data behövs
– Det är dock viktigt att ha i åtanke att de här siffrorna är beräknade med en mängd nödvändiga antaganden och de skall därför inte ses som några absoluta sanningar, säger Pär Nyman.
Resultaten från analysen är i linje med vad andra oberoende jämförande analyser funnit – till exempel forskning gjord av OECD, som dock inte tittat specifikt på EU-mobilitet. Rapporten understryker också vikten av att förbättra processer och regelverk för att samla in jämförbara sociala och ekonomiska data inom hela EU.

– De här forskarna har producerat den första stora, jämförande analysen av de statsfinansiella effekterna av EU-invandring, någonsin. Den visar tydligt att majoriteten av medlemsländerna i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet fick ett nettofinansiellt överskott, men analysen försvårades också avsevärt av de olika sätt som migrationsdata samlas in på runt om i unionen. Förhoppningsvis kan större ansträngningar göras för att säkra kvaliteten och jämförbarheten för den här typen av data i framtiden. På så vis skulle vi kunna göra ytterligare framsteg för att förstå vilka effekterna egentligen är av rörligheten inom EU, säger Carlos Vargas-Silva som leder REMINDER-projektet vid Oxforduniversitetet.

Rapporten:
Ladda ner hela rapporten.
• Läs bloggtext där forskarna kommenterar resultaten.

Kontakt:
Rafael Ahlskog, forskare vid Uppsala universitet, rafael.ahlskog@statsvet.uu.se,  018-471 1992 eller 0709-697 033
Pär Nyman, forskare vid Uppsala universitet, Par.Nyman@statsvet.uu.se, 018-471 3376 eller 0739-952511

Mer information:
• Två länder är exkluderade från analysen pga brist på data – Luxemburg och Rumänien.
• Data från rapporten finns (i bifogad bilaga) under i tabell 1 och figur 1. Notera att analysen gjordes för att underlätta jämförelser mellan länder, snarare än att ge exakta lägesbilder av varje enskilt land.

Vi finns där du är @forskningsnyhet

EU-invandring bidrar till statskassan

 lästid ~ 3 min