Vargar (Canis lupus) är mest utbredda i de kallare områdena i Europa och Nordamerika. De var en gång vanliga i varmare områden men har blivit utrotade från de flesta av de områdena på grund av konkurrens med människor. Bild: Mats Höggren, Nordens Ark
Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

För att förstå nuvarande och framtida fördelning av djurstammarna måste man analysera det förflutna. Det menar forskare som undersökt olika däggdjurs utbredning i Nordamerika. Både klimatuppvärmning och mänsklig aktivitet påverkar.

– Vi såg att effekterna av den globala uppvärmningens påverkan på de stora däggdjuren i Nordamerika inte kan uppskattas fullt ut om vi inte också tar hänsyn till den mänskliga aktivitet som påverkat arterna, säger Sören Faurby vid Göteborgs universitet.

Tillsammans med forskarkollegan Miguel Araújo vid Nationalmuseet för naturvetenskap i Madrid, har han undersökt hur olika arter av däggdjur i Nordamerika historiskt sett har påverkats av människan.

– För att förstå nuvarande och framtida fördelningar av djurstammarna måste vi undersöka det förflutna, säger forskaren Miguel Araújo.

Väl dokumenterade djurarter
Att studera de större däggdjuren på den nordamerikanska kontinenten är idealiskt, enligt forskarna, eftersom arternas utbredning och spridning är väl dokumenterade.

Till exempel var gråvargen (Canis lupus) en gång utbredd i varmare områden i Nordamerika. Men vargen har idag dragit sig undan från många platser på grund av konkurrens från människan.

–  Vi måste uppmärksamma att artens nuvarande utbredning bestäms av både klimat och mänskliga aktiviteter och att vi måste införliva den historiska utbredningen i bedömningen för att förstå artens faktiska klimattolerans, säger Sören Faurby.

Djurarter har trängts tillbaka
Även om information om djurarters utbredning genom historien inte finns dokumenterade lika bra på andra håll som i Nordamerika tror forskarna att processen, med arters minskade utbredning på grund av människans påverkan, kan följa ett likartat mönster.

– Det gäller till exempel för arter som förekommer på flera kontinenter, som vargar eller brunbjörnar, som både finns i både Nordamerika och Europa, säger Sören Faurby.

I Nordamerika fanns förr brunbjörnar i hela Kalifornien och i norra Mexiko, men nu är de undanträngda längre norrut med början i Yellowstone närmare den kanadensiska gränsen.

Brunbjörnen var även mycket mer utbredd i Europa förr.

– En långsam tillbakagång började för flera tusen år sedan när brunbjörnen försvann från Danmark, som saknar de bergskedjor eller stora skogar de europeiska björnarna nu lever i, säger Sören Faurby.

Påverkan från många håll
Forskarna påpekar samtidigt att man inte får övergeneralisera resultaten.

– Vår studie lyfter fram att de centrala effekterna av global uppvärmning, det vill säga ökad temperatur och potentiellt ändrad nederbörd, överskattas när man ska uppskatta djurarters framtida utbredning, men vi betonar att flera andra faktorer inte ingår i modellerna, säger Sören Faurby.

Förekomst och fortbestånd av olika däggdjursarter verka bero på många olika saker, som till exempel växelverkan mellan klimatförändringar, förändring av arealanvändningen och fragmentering av livsmiljöer.

– Det kan också vara spridning av sjukdomar och invasiva arter, som i allmänhet inte redovisas i prognoser för framtida globala förändring av biologisk mångfald, säger Miguel Araújo.

Vetenskaplig artikel:
Anthropogenic range contractions bias species climate-change forecasts, Nature Climate Change

Kontakt:
Sören Faurby, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, soren.faurby@bioenv.gu.se, 073-642 24 82

 

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera