Daggmasken är en ny art i fjällmiljön. Bild: Kyungsoo Yoo
Artikel från Umeå universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

I Nordamerika är spridningen av europeiska daggmaskar ett vedertaget miljöproblem. De har visat sig kapabla att förändra hela skogsekosystem. Den svenska synen på daggmasken som idel jordförbättrare kan behöva ändras, menar forskare vid Umeå universitet. Daggmaskar som hör hemma i trädgården har visat sig överleva och sprider sig nu i skyddade nationalparksområden längst i norr.

I Sverige har vi en positiv syn på daggmaskar och det finns inga regleringar kring spridning av dem i de svenska nationalparkerna. Men frågan är om de svenska fjällen behöver avmaskas.

– Vi blev mycket förvånade av att se hur bra några av de daggmaskarter som vi anser vara ”ekologiska värstingar” i USA överlever i de svenska fjällen, säger Jonatan Klaminder, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

I länder som Kanada och USA upptäckte man under 90-talet att spridningen av daggmask från jordbruk och trädgårdar förändrade växtligheten i de amerikanska skogarna med negativa konsekvenser för vissa trädslag och hjortbestånd.

Daggmaskbestånd i Abisko
Det har lett till hårda riktlinjer för hur maskar får hanteras och böter vid överträdelser inom nationalparker.

Från ett svenskt perspektiv låter detta kanske förvånande med tanke på att vi från tidig skolålder får lära oss att maskar är jordförbättrare och bra för miljön. Inventeringar av daggmaskbestånd i de svenska fjällen runt Padjelanta, Stora sjöfallet och Abisko visar dock att den synen kan behöva förändras.

Studien visar att många av de arter som förändrat ekosystem i Nordamerika nu sprids ut från fjällstugetomter, tidigare jordbruksfastigheter och forskningsstationer rakt ut i skyddade nationalparksmiljöer runt de studerade områdena. Det stora antalet daggmaskar som förekommer visar att de stortrivs i fjällbjörkskogar och ängsmarker i fjällen.

Daggmaskar sprids med människor
Att människan är den vanligaste spridaren av daggmaskar beror på att maskarna själva sprider sig mycket långsamt på egen hand. Under istiden tros alla daggmaskar ha dött ut över stora områden i norra Europa och USA.

Den långsamma självspridningen gör att återkoloniseringen av tidigare istäckta områden fortfarande pågår och att de svenska fjällen är ett av de sista områdena i Europa dit många daggmaskarter ännu inte hunnit.

Student Adrian Wackett inventerar daggmask i fjällen. Bild: Kyungsoo Yoo

– Från studier i USA ser vi att daggmaskpopulationer på egen hand kan förflytta sig 5-10 meter per år, vilket gör att de aldrig på egen hand skulle ha hunnit komma till de svenska fjällen efter istidens slut, säger Adrian Wackett, student vid University of Minnesota, USA, och medarbetare i studien.

Den stora frågan för forskarna är nu vad de nya daggmaskarterna gör för åverkan på den svenska fjällmiljön.

– Det är lite för tidigt att lyfta fram detta som ett betydande miljöproblem då vi inte vet de ekologiska konsekvenserna, men har maskarna en gång etablerat sig är de i stort sett omöjliga att bli av med. Det gör att det är svårt att ångra sig om vi senare kommer fram till att detta ställer till det för fjällmiljön, säger Jonatan Klaminder.

Artikeln:
Human-mediated introduction of geoengineering earthworms in the Fennoscandian arctic, Biological Invasions

Läs mer om forskningsprojektet på University of Minnesotas webbplats:
The Global Earthworm Invasion

Kontakt:
Jonatan Klaminder, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, jonatan.klaminder@umu.se, 090-786 95 54
Johan Olofsson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, johan.olofsson@umu.se, 090-786 77 04
Adrian Wackett, Department of Soil, Water and Climate, University of Minnesota, +1 651 245 3352 (cellphone/Whatsapp)

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera