Digital teknologi tar havet till klassrummet
Virtuella plattformar kan praktiskt taget föra havet till klassrummen och fungera som ett stöd för elevers medvetenhet om havets betydelse. Digital teknik kan synliggöra det osynliga, menar Géraldine Fauville, forskare vid Göteborgs universitet.
Haven täcker mer än 70 procent av jordens yta och står för en betydande del av det syre vi andas. Dessutom tillhandahåller havet nödvändigheter som mat och läkemedelssubstanser.
Det är därför ett stort problem att haven under det senaste århundradet påverkats negativt av människans aktiviteter. Tidigare forskning har dock visat att allmänhetens kunskaper om marina miljöfrågor är mycket begränsade.
– Att den allmänna kunskapen om miljöfrågor relaterade till havet är bristfällig kan delvis bero på att havet är gömt under ytan, säger Géraldine Fauville som i sin avhandling undersökt hur digital teknologi kan bidra till ökad kunskap om havet.
– Dessutom karaktäriseras havet av komplexa samband mellan ekologi, kemi, fysik, biologi och samhälleliga förhållanden. Det handlar om samspel som sträcker sig från mikroskopisk nivå till globala företeelser.
Synliggör koldioxidavtryck
Géraldine Fauville har studerat hur olika digitala teknologier kan stötta kommunikation kring marina miljöfrågor. En av delstudierna fokuserade på kommunikationen på en Facebooksida som tillhör ett stort marint forskningsinstitut; i en annan analyseras interaktionen på ett diskussionsforum mellan gymnasieelever från olika länder där den egna livsstilens miljöbelastning diskuteras; i ytterligare en av studierna är fokus på ett onlinesamtal mellan gymnasieelever och en marinbiologisk forskare.
De generella resultaten visar hur tekniken på olika sätt bidrar till att synliggöra det osynliga, som exempelvis den enskilde individens koldioxidavtryck.
– Den digitala tekniken möjliggör en konkretisering av abstrakta begrepp som eleverna kan använda i sina diskussioner och för sin förståelse, säger Géraldine Fauville.
Får tid att reflektera
I en av delstudierna har hon fokuserat på vilken typ av frågor eleverna ställde till den marinbiologiske forskaren på den nämnda onlineplattformen efter att ha sett en vetenskaplig presentation om klimatförändringarnas påverkan på havet.
– Det jag finner kraftfullt i den virtuella presentationen och efterföljande diskussionen mellan studenterna och forskaren är att eleverna kan titta på presentationen i sin egen takt. Eleverna har också mer tid att reflektera över ämnet och förbereda sina frågor och kan till och med vara mer bekväma med att ställa sina frågor online än i klassrummet.
De virtuella vetenskapliga presentationerna är också mer tidseffektiva för forskarna som kan skapa en presentation som kan delas med elever över hela världen som forskarna annars aldrig skulle vara möjliga på grund av tidsbegränsning eller avstånd.
Komplement till direkta erfarenheter
På frågan om digital teknologi kan ersätta direkta erfarenheter av havsmiljön svarar Géraldine Fauville dock nej.
– Det handlar inte om ”istället för”, utan digital teknologi är ett mycket bra komplement när det inte finns möjlighet att bedriva undervisningen vid havet. Havets tillstånd kommer att bli en än mer viktig fråga i framtiden, så det är viktigt att eleverna får den här kunskapen med sig, därför är det angeläget att det görs fler studier om den digitala teknologins möjligheter i detta sammanhang.
Kontakt:
Géraldine Fauville, geraldine.fauville@gu.se, 076–139 8566
Avhandlingen:
Digital technologies as support for learning about the marine environment. Steps toward ocean literacy.
