Tema

Flodpärlmusslans framtid hotad av alla dammar

Flodpärlmusslan är starkt hotad. Hälften av Sveriges cirka 600 populationer av musslorna saknar idag unga individer och föryngringen har upphört. Dammar i våra vattendrag har en negativ inverkan på artens förmåga att föröka sig, visar forskning från SLU.

Institutionen för akvatiska resurser vid SLU har studerat vad som reglerar musslans förekomst i Sverige och vilka faktorer som kan bidra till att musslorna inte lyckas reproducera sig. Med hjälp av GIS visar forskarna var flodpärlmusslan har bäst förutsättningar i Sverige utifrån klimat, jordarter och förekomst av öring.

– Musslornas föryngring gynnas av att det finns gott om öring och om det finns sjöar uppströms i vattendraget, säger Erik Degerman, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).

– I vattendrag där det fanns dammar uppströms såg vi däremot en signifikant sämre föryngring. Eftersom vi har över 10 000 dammar i svenska vattendrag är musslornas framtid hotad.

Trivs bara i strömmande vattendrag
Flodpärlmusslan har en komplicerad livscykel och det är mycket i miljön som måste fungera för att musslorna skall fortleva. Musslorna trivs bara i strömmande vattendrag som inte är försurade och där påverkan från tätorter, samt skogs- och jordbruk är litet. Dessutom måste det finnas gott om öring eftersom musslans larver lever tio månader som parasit på fisken.

Pärlbärare

Flodpärlmusslan är en sötvattenmussla, vars vetenskapliga namn Margaritifera margaritifera betyder pärlbärare. Musslan kan bilda pärlor om det kommer in ett sandkorn eller en parasit innanför skalet. Därför har det historiskt bedrivits ett fiske på flodpärlmusslor, trots att en värdefull pärla endast finns i var tiotusende mussla. Arten är numera fredad och fisket är sedan 1994 förbjudet, då flodpärlmusslan klassas som starkt hotad både nationellt och internationellt.
Bild: By MrKimm (Own work), CC-BY-SA-3.0 or CC BY-SA 2.5-2.0-1.0

På värdfisken sitter larverna på gälarna och suger åt sig lite av blod och näring. När musslans larv blir stor nog släpper den från öringen och börjar sitt stillasittande liv på bottnen.

Flodpärlmusslan har gått tillbaka kraftigt i sina ursprungsområden. I centrala Europa har arten minskat med 90 procent. Sverige och Norge är idag kärnområden för arten. I Sverige finns musslan över hela landet, med de viktigaste områden i mellersta och norra Sverige.

Dammar stryper vattenflödet
Totalt finns musslan i cirka 400 svenska vattendrag. Antalet populationer uppgår till cirka 600 stycken men bara hälften av dem reproducerar sig.

– Flodpärlmusslan är en bra indikator på hur vi hanterar våra rinnande vatten och facit visar att mängden dammar är ett problem för den biologiska mångfalden i vattnen. Där vattnet förr flödade fritt finns idag tusentals stängda passager där vattnet regleras utan hänsyn till djurlivet, säger Erik Degerman.

Många av Sveriges dammar fyller idag inte längre någon funktion och ytterligare studier ska nu göras för att utreda dammarnas negativa inverkan.

Öringen hämmas av reglerat vatten
– Tillgången på individrika öringbestånd är sannolikt en av de mest avgörande faktorerna bakom flodpärlmusslans utbredning i Sverige. Dammarna hindrar öringarnas fria rörlighet vilket minskar förekomsten av den viktiga värdfisken. I dammar som regleras aktivt inverkar också troligen själva vattenregleringen genom att ibland ha fritt flöde och ibland inget flöde alls. Det här är en stressande miljö för alla vattendjur, säger Erik Degerman.

Rapport:
Flodpärlmusslan i landskapet, Spatiala faktorers inverkan på utbredning och rekrytering, Aqua reports 2017:14, Carl Tammario och Erik Degerman

Kontakt:
Erik Degerman, miljöanalytiker, Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU, erik.degerman@slu.se, 010-478 42 25

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Flodpärlmusslans framtid hotad av alla dammar

 lästid ~ 3 min