Brister i vårdens rådgivning om levnadsvanor
Riskbruk av alkohol är det vårdpersonal arbetar minst med i det förebyggande arbetet med patienter. Hög arbetsbelastning, prioritering av mer akuta vårdfrågor och ett behov av mer kunskap gör att läkare och sjuksköterskor lägger mindre tid på sjukdomsförebyggande rådgivning än de egentligen skulle vilja.
Läkare och sjuksköterskor har generellt stor kunskap och är intresserade av att främja patienters hälsa, men det finns skillnader i hur man uppfattar stödet av riktlinjer och i vilken utsträckning man använder sig av dessa, visar en avhandling vid Umeå universitet.
Forskare har studerat hur läkare och sjuksköterskor uppfattar sina verksamheters arbete kring prevention och hälsofrämjande åtgärder. Resultaten visar att läkare och sköterskor överlag har en positiv attityd till att arbeta med patienters levnadsvanor och att kunskapen är generellt hög. Samtidigt finns enligt resultaten ett behov av mer utbildning i rådgivning om levnadsvanor och om riskbruk av alkohol. Bland läkare fanns också ett behov av mer kunskap om matvanor.
Svårt att prioritera
– Vår forskning visar att hälsoorienteringen upplevdes som svår att prioritera i vården givet den icke-akuta karaktären av området, säger Therese Kardakis, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för Epidemiologi och global hälsa.
– Det förvånade oss också att faktorer i den yttre miljön i så hög grad påverkade organisationernas möjlighet att kunna fokusera och prioritera riktlinjerna.
Resultaten visade att konkurrerande interventioner och andra nationella riktlinjer, politiska val, och besparingar påverkar primärvårdens beslut gällande implementeringen. I den inre organisationsmiljön rapporterade läkare och sköterskor bland annat att hög arbetsbelastning, med för lite tid till rådgivning, läkarbrist, en svag ledning, och problem med att ”få alla att dra åt samma håll”, påverkade implementeringen.
Frågor om alkohol eftersatta
En tvåårig uppföljningsstudie visade att arbetet med patienters levnadsvanor, såsom tobaksbruk och riskbruk av alkohol, hade ökat i omfattning. Samtidigt var riskbruk av alkohol den levnadsvana man arbetade minst med och ansåg sig ha minst kunskap om. Vidare rapporterade enbart 30 procent av vårdpersonalen att riktlinjerna till fullo hade implementerats på hälsocentralerna. Av läkarna uppgav endast 18 procent att de nästan alltid använder riktlinjerna i arbetet med patienter, och de uppfattar inte i samma utsträckning som sjuksköterskorna att riktlinjerna är ett stöd i deras arbete.
– Det behövs mer forskning om hur läkarnas arbetssituation påverkar attityder till att använda riktlinjerna. Likaså är det nödvändigt med mer djupgående studier kring rutiner och organisationsmodeller för hur arbetet med levnadsvanor kan utvecklas och bli en del av den rutinmässiga primärvården, säger Therese Kardakis.
Kontakt:
Therese Kardakis, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, therese.kardakis@umu.se 0030 6940 029 814
