Tema

Kristiskt tänkande i historieundervisningen

Elever ska kunna använda kritiskt tänkande i historieundervisningen för att nå högsta betyg, men tillgången till lektioner i att tänka kritiskt varierar stort. För att nå idealet behövs förändringar i styrning och praktik. I en ny avhandling av Sergej Ivanov, Umeå universitet, beskrivs hur kritiska perspektiv gestaltar sig i tre gymnasieklasser i Sverige, Ryssland och Australien.

I debatten om skola hörs det ofta att elever ska lära sig att tänka kritiskt. Det syns i styrdokumenten, pratas om i lärarrummet och inte minst uppmanas elever att tänka kritiskt. Frågan är vad det innebär att vara kritisk i historieklassrummet.

Att utveckla kritisk tänkande hos gymnasieeleverna är ett uttalat mål i läroplanerna i Sverige, Ryssland och Australien. Även kursplanerna i historia betonar vikten av att elever ska kunna tänka kritiskt. Men hur används den språkliga dräkten för att tala om kritiskt tänkande i historieklassrummet?

– Vid granskning av kursplanerna i historia blir det tydligt att tillgången till undervisning i kritiskt tänkande varierar. En jämförelse av olika kursplaner visat att kritiskt tänkande är nedprioriterat för de elever som går ett yrkesprogram i Sverige eller tar en ”enklare” historiekurs i Ryssland, säger Sergej Ivanov.

Kritiskt tänkande är förmågan att tillämpa resonemang och logik för okända idéer, åsikter och situationer.

Trots att kritiskt tänkande krävs för att få högsta betyget får dessa elevgrupper mindre (om alls) undervisning i kritiskt tänkande, vilket kan bidra till ökade klyftor mellan elever och elever.

– Yrkeseleverna i studien vittnar om att de uppmanas att tänka kritiskt i skolan. Kruxet är att de inte får explicit undervisning i kritiskt tänkande och svävar i ovisshet. Utan tydligt stöd i kursplanen tvingas även lärare läsa mellan raderna och tolka begreppet kritiskt tänkande.

Förändringar kan göra elever till bättre kritiker
Utifrån sina erfarenheter väljer lärarna i studien att arbeta med kritiskt tänkande på de sätt som de upplever möjliga med en specifik klass inom kursens ramar. Den svenska läraren fokuserar på att fostra elever till medborgare som gör ”goda” val i framtiden.

– Den ryska läraren, som eftersträvar narrativ mångfald i historieklassrummet, ser till att elever åtminstone lär sig tolka en och samma uppsättning av fakta olika. Den australiensiska läraren undervisar sina elever i att skapa mening utifrån texter och bilder för att bidra till narrativ mångfald. Dock är det läraren som bestämmer vilka alternativa narrativ får utrymme.

Sammanfattningsvis visar rysk och australiensisk data att motstridiga historiska narrativ existerar i klassrummet, medan svensk data visar på ett enda historiskt narrativ. Det krävs med andra ord en rad förändringar i styrdokumenten och pedagogiska praktiker för att idealen av kritiska elever i historieklassrummet ska bli en verklighet.

Kontakt:
Sergej Ivanov, sergej.ivanov@umu.se, tel. 073-647 16 29

Avhandling:
”A Transnational Study of Criticality in the History Learning Environment.”, Sergej Ivanov, språkdidaktik, Umeå universitet. Opponent är Professor Rodney Jones, Department of English Language and Applied Linguistics, University of Reading, England.

Kristiskt tänkande i historieundervisningen

 lästid ~ 2 min