Det glappar i regelverken för svenskt djurskydd
Svenskt jordbruk har strängare krav på djurskydd än många andra länder, och idag görs det både statliga och privata kontroller på gårdarna – utifrån delvis överlappande regelverk. – Att skydda djur från onödigt lidande är ett övergripande mål med regelverken, men samtidigt finns det ett antal smärtsamma eller obehagliga företeelser som faktiskt tillåts, säger SLU-forskaren Frida Lundmark.
Frida Lundmark från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur djurskyddet fungerar idag, och har analyserat såväl lagstiftningen som de privata regelverken. I avhandlingen beskriver hon syftena med de olika regelverken, men också hur de fungerar i praktiken.
Historiskt sett har djurskydd setts som en allmännytta som säkras av statsmakten genom lagstiftning och offentlig kontroll. Under senare år har det såväl i Sverige som i andra länder blivit vanligare att privata aktörer på marknaden tar allt mer ansvar för djurskyddet.
Både statliga och privata regler att följa
Flera branschorganisationer inom industrin och jordbrukssektorn har till exempel egna regelverk som syftar till att kvalitetssäkra produktionen. Detta har lett till att många lantbrukare idag har både statliga och privata djurskyddsregelverk att efterleva, och att det görs både offentliga och privata kontroller på deras gårdar.
En stor del av avhandlingen rör svenska förhållanden, men det har också gjorts jämförelser med djurskyddsregelverk i några andra europeiska länder.
– En skillnad är att den allmänna opinionen har haft ett starkt inflytande på den svenska och brittiska lagstiftningen, medan den spanska har kommit till främst genom påtryckningar från EU, säger Frida Lundmark.
Målkonflikter och otydligheter
Djurskyddet är sällan lagstiftarnas och regelskaparnas enda fokus. I Jordbruksverkets uppdrag ingår till exempel också att stärka de gröna näringarna och att förenkla för företag. De övergripande målen med regelverken är därför ofta mer generösa gentemot djuren än de specifika kraven.
– Att skydda djur från onödigt lidande är till exempel ett övergripande mål, men samtidigt finns det ett antal smärtsamma eller obehagliga företeelser som faktiskt tillåts, säger Frida Lundmark. Vad man menar med att djuren ska få ”bete sig naturligt” skiljer sig också i olika delar av lagstiftningen.
Sådana skillnader kan ses mellan länder, mellan olika regelverk i samma land och mellan olika djurarter i samma regelverk. Det finns också skillnader för olika individer av samma art i samma regelverk beroende på varför det enskilda djuret hålls, det vill säga om det rör produktions-, sällskaps- eller försöksdjur.
Överlappande svenska regelverk
När Frida Lundmark granskade ett antal privata svenska regelverk för mjölkkor visade det sig att de i stora delar täckte samma område som lagstiftningen. Alla regelverk innehöll regler om att djuren skulle hållas i en god miljö och ges tillräckligt med skötsel och tillsyn så att man kan säkerställa att djuren är rena, friska och i bra kondition.
– Samtidigt kan vaga formuleringar och olika sätt att mäta efterlevnaden göra det svårt att veta om olika regelverk verkligen ställer samma krav eller om det finns skillnader, säger Frida Lundmark.
Skillnad på offentlig och privat kontroll?
I en särskild studie jämfördes faktiska djurskyddskontroller på mjölkgårdar, utförda antingen av länsstyrelsen eller av Arla. Där visade det sig att regelverken och kontrollerna i vissa avseenden hade skilda fokus. Vid länsstyrelsens kontroller var smutsiga djur den vanligaste orsaken till anmärkningar, medan bristande årlig rengöring av ladugårdsutrymmena var den vanligaste anmärkningen i Arlas kontroller.
Samstämmigheten mellan offentlig och privat kontroll var större när det gäller riskfaktorer för brister. I båda systemen var risken för anmärkningar större för gårdar där korna stod uppbundna under vintern. Det var också ovanligare med anmärkningar på KRAV-gårdar än på konventionella gårdar. Besättningsstorleken hade däremot ingen betydelse för kontrollresultatet.
Generellt gav länsstyrelsen lantbrukarna längre tid på sig att åtgärda bristerna än vad Arla gjorde. Däremot gjorde länsstyrelsen fler uppföljningar på gårdar än vad Arla gjorde, då Arla förlitade sig mer på lantbrukarnas egenkontroll.
Dubbelarbete eller kompletterande verksamheter?
Frida Lundmarks slutsats är att det finns ett behov av att definiera vanligt använda koncept i djurskyddsregelverk och att minska glappen mellan intentioner, regler och bedömningar för att bidra till att regelverken uppfattas som tydliga och trovärdiga. Även glappen mellan olika regelverk behöver belysas, i syfte att antingen tydliggöra och förklara skillnaderna mellan dem eller att minska dessa skillnader om det är så att de faktiskt försöker uppnå samma mål. När liknande regler kontrolleras av flera olika instanser innebär det dessutom ett dubbelarbete.
– Att regelverken och kontrollsystemen delvis överlappar varandra gör det också extra viktigt med öppenhet, förutsägbarhet och tydlighet under djurskyddsinspektionerna, så att djurägarna förstår vad som krävs av dem och varför, säger Frida Lundmark.
Avhandlingen: Mind the gaps! From intentions to practice in animal welfare legislation and private standards (En längre populärvetenskaplig text på svenska finns på s. 83–84).
MSc Frida Lundmark, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, försvarar sin doktorsavhandling vid SLU i Skara, fredagen den 14 oktober 2016, klockan 13:15 i Hernquistaulan, SLU, Skara. Opponent: Seniorforskare Cecilie Mejdell, Veterinærinstituttet, Oslo
Kontakt:
Frida Lundmark, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, 0511-672 12, frida.lundmark@slu.se
