Ökad risk för skogsbränder på dikad torvmark
När torvmarker dikas ut och torkar upp, ökar risken för svåra skogsbränder med stora CO2-utsläpp som följd. Enkla restaureringsåtgärder kan dock återställa markfuktigheten i torvmarken och förhindra framtida bränder, visar en ny studie ledd av Gustaf Granath från SLU.
Skogsbränder har blivit allt vanligare i det norra barrskogsbältet och fortsatta klimatförändringar förväntas förstärka trenden. Följderna av dessa bränder kan förvärras av den omfattande dränering av torvmarker som har gjorts för att öka trädens tillväxt. Stora mängder inlagrat kol kan släppas ut i atmosfären, då elden kan pyra djupt nere i torven och är svår att släcka.
Världens torvmarker lagrar nästan lika mycket kol som det som finns i atmosfären och utgör ett viktigt ekosystem för många växt och djurarter. Dessa våtmarker förblir normalt fuktiga även under torkperioder, men när de dikas ut kan även torvmarker torka ut, och samtidigt blir torven mer kompakt och energität. Uppemot 1 miljon hektar torvmark har dikats för ökad skogsproduktion i Sverige, och i Finland och Ryssland handlar det om ännu större arealer. De stora skogsbränderna i Ryssland 2010 tyder på att bränder i dikade torvmarker i norr kan vara lika problematiska som dem som förekommit i tropiska torvmarker som dikats för till exempel oljepalmsodling.
Många skäl att återställa torvmarker
Nu har det för första gången gjorts vetenskapliga beräkningar av brandrisken i dikade och naturliga torvmarker. Beräkningarna gäller dels hur det ser ut idag, dels i ett framtidsscenario med förändrat klimat. Dessutom visar studien hur restaurering av torvmarker kan minska risken för djupa bränder. Studien har gjorts av Gustaf Granath från Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med kollegor i Kanada och publicerades idag i Natures tidskrift Scientific Reports.
Forskarna beräknar att cirka 200 ton kol per hektar går upp i rök vid en brand i en dikad torvmark, vilket motsvarar mer än 500 års kolinlagring i torvmarken.
När ett klimatscenario för 2040–2060 testades, visade det sig att mängden tillgängligt vatten kommer att minska i de områden där dikningen är som mest utbredd (norra Europa, inklusive västra Ryssland), vilket gör dessa dikade torvmarker extremt utsatta för brand i framtiden. Forskarna menar att detta är något som måste beaktas framöver.
– Det finns många skäl att restaurera dikade torvmarker, säger Gustaf Granath. Man vill till exempel få torvmarken att åter börja lagra in kol i torven och återställa ett viktigt habitat för växter och djur. Risken för en katastrofal brand kan dock vara ett ännu viktigare skäl, då en brand medför en stor omedelbar kolavgång och dessutom kan förstöra torvmarkens naturvärden under lång tid.
Enkla åtgärder minskar risken
Studien visar att relativt små åtgärder, såsom att dämma upp diken och ta bort skogen, effektivt minskar brandrisken. Framförallt gäller detta om torvmossor (vitmossor) etablerar sig, då dessa mossor effektivt bevarar torvens fuktighet.
Sverige drabbades 2014 av en stor skogsbrand i Västmanland vilket kanske gav en blick in i framtiden.
– Vår studie stämmer bra överens med hur det brann i orörda och dikade torvmarker i Västmanland. Jag har själv gått i områden där dikade torvmarker har brunnit ända ner till mineraljorden. Restaurering av torvmark medför såklart framtida produktionsbortfall för skogsägaren, men detta är frågor som måste diskuteras i Sveriges klimatanpassning, avslutar Gustaf Granath.
Mer information
//Gustaf.Granath@slu.seInstitutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet
073-20 32 176,
Hemsida: http://ggranath.blogspot.se/p/home.html
Artikeln: Gustaf Granath, Paul A. Moore, Maxwell C. Lukenbach & James M. Waddington. 2016. “Mitigating wildfire carbon loss in managed northern peatlands through restoration.” Scientific Reports 6:28498.
