Flygtekniken hos fladdermöss kan utveckla framtidens drönare

Tvärtemot vad forskare tidigare har ansett om fladdermöss visar Christoffer Johansson Westheim och hans kollegor vid Lunds universitet att långörade fladdermöss har nytta av sina stora öron när de flyger.

– Vi visar att luften bakom kroppen på en långörad fladdermus accelereras nedåt, vilket innebär att kroppen och öronen skapar lyftkraft. Detta skiljer de långörade fladdermössen från andra arter som studerats och tyder på att de stora öronen inte bara skapar ett stort motstånd, utan även är till nytta och hjälper djuren att hålla sig uppe i luften, säger Christoffer Johansson Westheim.

Resultaten innebär en större förståelse för hur fladdermöss flyger. Men också för den evolutionära konflikt som finns mellan att flyga så effektivt som möjligt och att samtidigt ekolokalisera, det vill säga upptäcka föremål genom att sända ut ljudvågor och uppfatta de ekon som uppstår.

Kan leda till förbättrade drönare
En annan upptäckt som gjorts under försöken och som inte beskrivits av forskningen tidigare är hur fladdermössen skapar en framåtdrivande kraft när de flyger långsamt. Kraften skapas när vingarna hålls högt och ut från kroppen under slutet av vingslaget.

– Just det sättet att skapa kraft kan i framtiden leda till nya aerodynamiska kontrollmekanismer för drönare, inspirerade av flaxande djur, säger Christoffer Johansson Westheim.

Undersökningen har gjorts i en vindtunnel där tränade fladdermöss flugit genom tunn rök till en pinne med mat. Samtidigt har forskarna skjutit med en laser på röken bakom fladdermössen och tagit bilder på de upplysta rökpartiklarna. Genom att mäta hur röken rört sig har forskarna räknat ut krafterna som fladdermössens vingslag skapar.

Artikeln publiceras i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.

Kontaktinformation: Christoffer Johansson Westheim, universitetslektor, Lunds universitet, biologiska institutionen, christoffer.johansson@biol.lu.se