By Irekia (http://www.flickr.com/photos/irekia/6815061298/) [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons
Artikel från Göteborgs universitet

Den ene betonade den revolutionära framtidstron och den andre uttryckte starka känslor och varnade för en militärkupp. I en avhandling från Göteborgs universitet undersöks de tal som de spanska socialistledarna Francisco Largo Caballero och Indalecio Prieto höll under de omvälvande månaderna före inbördeskrigets utbrott 1936. Resultatet visar hur retorisk analys kan bidra till förståelse av en avgörande period i Spaniens historia.

− Inför det val som hölls i februari 1936 var det spanska socialistiska partiet, PSOE, radikaliserat och djupt splittrat. Ledaren för partiets vänsterfraktion, Largo Caballero, höll kampanjtal som spelade en viktig roll för koalitionen Folkfrontens seger och den påföljande bildningen av en vänsterliberal regering där PSOE ingick, säger avhandlingens författare Soledad Miguel.

Caballero  motsatte sig samarbete
Trots segern höll Largo Caballero fast vid sin revolutionära linje och motsatte sig samarbete med den valda regeringen. Indalecio Prieto, som ledde mittenfraktionen inom PSOE, var för samarbete och drev en reformistisk linje.

I avhandlingen beskrivs hur radikaliseringen som den socialistiska rörelsen undergick 1936 gav Largo Caballero fördelaktiga villkor både för att konstruera sin trovärdighet, sitt ethos, som revolutionär ledare och för att sprida ett budskap om revolutionär framtidstro.

− Largo var en facklig ledare som man lätt kunde identifiera med den socialistiska kulturens stereotyp ”den medvetna arbetaren” som utmärktes av hederlighet, lojalitet, självuppoffring och klasstolthet. Han utnyttjar denna stereotyp i sina tal, säger Miguel Soledad.

Prietos dystra förutsägelse
För Indalecio Prieto däremot var villkoren ofördelaktiga både för att konstruera sitt ethos och för att sprida sitt reformistiska budskap. Han hade rykte om sig av att vara republikan och inte en ”sann socialist”.

− Min analys visar att Prietos strategi för att vinna sina åhörare bestod i en extrem anpassning till publiken genom att utrycka starka känslor, pathos. Han anpassar även skickligt sina tal genom att göra eftergifter till den rådande revolutionära retoriken.

Avhandlingens slutsats är att Largo Caballero i sina tal målar upp en ”scenografi av hopp”, en närhet till revolutionen tack vare det oövervinnliga proletariatet, medan Indalecio Prieto målar upp en ”scenografi av hot”, där en splittring av PSOE och en militär kupp är överhängande.

− Till spanjorernas stora olycka besannades Prietos dystra förutsägelse; militärkuppen den 18 juli 1936 utlöste det tre år långa inbördeskrig som sedan följdes av Francos långvariga diktatur. Det skulle dröja 41 år innan fria val åter skulle hållas i Spanien, säger Soledad Miguel.

Avhandling: Revolución o reforma. Análisis retórico de los discursos de Francisco Largo Caballero e Indalecio Prieto Tuero en los meses previos a la Guerra Civil (Revolution eller reform. Retorisk analys av Francisco Largo Caballeros och Idalecio Prieto Tueros politiska tal månaderna före inbördeskriget)

Mer information: Soledad Miguel, telefon: 08-754 60 36 eller 070-017 06 26

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera