Artikel från Högskolan i Gävle

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Man måste försöka att förstå, ha empati och nyfikenhet och framförallt respekt för de ensamkommande barnen. De anser inte att de är underordnade och de vill bli bemötta med respekt. Det menar Fereshteh Ahmadi, sociologiprofessor och My Lilja, lektor, Högskolan i Gävle, i en bok om de ensamkommande flyktingbarnens situation i Sverige.

De belyser de ensamkommande flyktingbarnens situation i en mix av forskaruppsatser och uppsatser skrivna av studenter, som samtidigt blir till ett exempel på hur man skriver en uppsats.

– Orsaken till att jag sammanställde boken var att den skulle bli kurslitteratur. Flera studenter skrev uppsatser om detta men hade ingen vettig litteratur som samlar olika perspektiv, säger Fereshteh Ahmadi.

– Men självklart har boken också med den heta debatten att göra.

Riktlinjerna kan begränsa
En del av problemen för socialarbetarena är att riktlinjerna kan begränsa och kollidera när de sätter barnens perspektiv och behov i centrum.

– Det kan vara ekonomiska begränsningar eller kunskapsbrist, som när man använder empowerment för att ge barnen makten.

Ses som en grupp
Det kan också vara generaliseringar som man gör, att man inte ser barnen som individer utan som en grupp.

– Man ser kanske inte att de är unga och tillhör en generation som är mycket globaliserad. Då gör det inget vilket land man kommer från.

HVB-hemmen
Hur är ett bra HVB-hem? Viktigt är att de ser barnens perspektiv, i hur de ser på vården, maten och kommunikationen och hur detta gör att barnen får ett förtroende.
HVB-hemmet kan innebära både socialisation och stämpling. Här kommer maktförhållandet i HVB-hemmen in, hur ungdomarna känner sig svaga och hur de blir bemötta på hemmet.

– Hur de blir stämplade utifrån sina karakteristiska drag och hur en del accepterar det och agerar utifrån det.

Två olika reaktioner
En del kan känna sig underordnade och köper den bilden. Den påverkar när de sedan kommer ut i samhället och känner sig som andra klassens medborgare.

– Men en del kan också bli fientliga mot svenskar och de tar då med sig bilden av det första bemötandet. En del av detta har att göra med hemmet och annat med externa faktorer.

Det viktigaste är bemötandet
Det viktigaste är hur de blir bemötta av personalen. De är traumatiserade och de har språket emot sig. Men allt detta kan vändas till något positivt om personalen har kompetensen att först och främst förstå barnens situation.

– Språkkunskaper och psykologi är viktigt men det räcker inte, man måste ha det här mänskliga draget, att förstå, ha empati, nyfikenhet och respekt för dem.

– Det är mycket viktigt med respekt, att man har kunskapen om deras kultur och behandlar dem på ett bra sätt.

Personalen
Det är viktigt att man som personal inte beter sig på ett sätt som gör att man förlorar sin respekt. De här barnen är vana vid ett visst avstånd och respekt till föräldrar och andra ansvariga.

– Om du beter dig på ett sådant sätt att du förlorar denna respekt så förlorar du också kontrollen.

– Det är viktigt att vi är vänner men samtidigt att vi har respekt för varandra och att lära sig hur de ser på respekten.

De anser inte att de är underordnade
De anser inte att de är underordnade och de vill bli bemötta med respekt.

– Om de blir behandlade på ett respektfullt sätt, som de kanske inte har blivit i sitt hemland, så ser de ju det positiva och värdefulla i vårt samhälle på det sättet.

– Du kan prata hur mycket du vill om allas lika värde, men om du inte agerar så, då blir det ju bara prat.

Text: Douglas Öhrbom

KONTAKT

Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle Telefon: 070-717 19 07, E-post: fereshteh.ahmadi@hig.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera