Vanligt ge specialpedagogiskt stöd utanför ordinarie lektioner
Specialpedagogiskt stöd till gymnasieelever ges främst utanför ordinarie undervisning. Nära hälften av skolorna tillämpar nivågruppering av eleverna. Och fristående skolor har betydligt färre specialpedagoger och speciallärare än kommunala skolor.
Det är tre viktiga resultat i Joacim Rambergs avhandling som undersöker det specialpedagogiska stödet i Sveriges alla gymnasieskolor.Bland de gymnasieskolor som erbjuder specialpedagogiskt stöd är det vanligast att ge detta utanför elevernas ordinarie undervisning.
– Det kan vara problematiskt att skolor väljer att flytta elever i behov av särskilt stöd från deras ordinarie sociala sammanhang. Dessa elever får inte samma möjligheter att delta i och påverka skolvardagen, säger Joacim Ramberg, Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.
Eleverna dubbelt sorterade
Ett viktigt resultat i avhandlingen visar också att drygt fyra av tio gymnasieskolor väljer att i vissa ämnen dela upp eleverna i olika nivågrupper när de organiserar sin undervisning. Detta trots att eleverna hör till samma klass. Indelningen kan ske utifrån elevernas prestationer, val eller hur skolan bedömer att de klarar av undervisningen. Vanligast är nivågruppering i ämnena matematik, svenska och engelska. Indelningen kan leda till en dubbel sortering av eleverna, menar Joacim Ramberg.
– De skolor som tillämpar nivågruppering allra mest är de med låga genomsnittliga betyg och som också ger mycket specialpedagogiskt stöd. Det skapar en dubbel differentiering av eleverna. Först är de förvisade till vissa skolor för att de har låga betyg. Sedan blir de ytterligare uppdelade eftersom dessa skolor i högre utsträckning använder nivågruppering.
Fler specialpedagoger i kommunala skolor
En av de tre delstudier som ingår i avhandlingen har publicerats i tidskriften European Journal of Special Needs Education. Den uppmärksammade studien visar att det är mycket stor skillnad i tillgång till specialpedagogiskt stöd mellan fristående och kommunala skolor. Chansen att en kommunal gymnasieskola har specialpedagog och/ellerspeciallärare är åtta gånger större än att en fristående skola har det.
– Utifrån ett likvärdighetsperspektiv är det väldigt anmärkningsvärt. Det skapar en tydlig uppdelning mellan skolorna och begränsar många elevers möjligheter att få samma stöd på olika skolor, säger Joacim Ramberg vars undersökning genomfördes 2010-2011.
– Sedan dess har vi fått en ny skollag som tydligt uttrycker att skolor ska ha specialpedagogisk kompetens. Detta är viktigt att följa upp. Har skolorna anställt fler specialpedagoger och speciallärare? Behovet framöver är oerhört stort.
Joacim Ramberg disputerade den 29 maj med avhandlingen ”Special Education in Swedish Upper Secondary Schools: Resources, Ability Grouping and Organisation”.
Kontaktinformation
Joacim Ramberg: 0733-48 48 07, joacim.ramberg@specped.su.se
