Sidoström från massatillverkning kan ge klirr i kassan för industrin
Sidoströmmar i pappers- och massatillverkning består i huvudsak av terpentin – sådant som vi tvättar färgpenslar med – och har olika sammansättning beroende på vilket träslag och vilken process som använts. Här finns det pengar att tjäna, tror forskare på Bio4Energy vid Umeå universitet, som ser möjligheter att producera långt mer högvärdiga produkter av terpentinet än vad som görs i dag.
Med tanke på att det genom kemisk- eller mekanisk massaframställning årligen produceras 35000 ton råterpentin i världen så finns här en betydande resurs. Spåret är hett både inom industri- och forskarvärlden där man har förstått att terpentinet kan förädlas och användas för att göra högvärdiga kemikalier för användning inom läkemedels- och kemiindustrin, samt för att tillverka biobaserade plaster, förnybar diesel, eller till och med flygplansbränsle. Användningen av denna sidoström från förnybar råvara skulle kunna vara ett steg i att minska användningen av kemikalier framställda ur fossil råvara och dess mer betydande negativa miljöpåverkan.
– Inom industrin har man insett att det ger lönsamhet att ta vara på terpenfraktionerna. Med vår artikel ger vi dem ett verktyg för att identifiera vilka kemikalier man kan sikta på, säger Jyri-Pekka Mikkola, professor i teknisk kemi vid Umeå universitet.
Den 29 sidor långa artikeln ger en heltäckande översikt av forskningsfronten när det gäller att förädla en rad så kallade monoterpena isomerer som kan extraheras från råterpentinet, till exempel α-pinene, β-pinene, 3-carene and camphene.
– De här fraktionerna optimeras inte i dag. Uppskattningsvis hälften av dem går förlorade i massaprocessen och separering har inte varit viktigt. Resten eldas upp eller säljs, men inte till maximalt värde. En liten del går till parfymeriindustrin eller säljs som bulkkemikalier som används i lim eller förnybar diesel. Det vi säger är att man kan göra ännu dyrare grejer, säger Jyri-Pekka Mikkola.
– Lyckas man till exempel göra molekyler så kunde de användas inom läkemedelsindustrin, för att göra biobaserade plaster eller finkemikalier.
Skulle sådana produkter kunna konkurrera i kostnadseffektivitet med liknande kemikalier gjorda på fossil väg?
– Med dagens oljepriser går det inte. Det behövs politiska incitament, medger Jyri-Pekka Mikkola.
Denna slutsats drar även författare till slutrapporten från det svenska projektet Skogskemisom nyligen släpptes. Projektet har syftat till att utreda förutsättningarna för plasttillverkande kemikalieindustri i Stenungssund att byta ut en fjärdedel av sin fossila råvarubas mot förnybar råvara från skogen. Ett samarbete har således pågått under flera år mellan kemi- och skogsindustri samt forskare från bland annat SP Processum i Örnsköldsvik och Bio4Energy i Umeå och Luleå. I slutrapporten rekommenderar att man från statligt håll subventionerar framställningen av så kallade gröna kemikalier, på likande sätt som redan görs med vissa biodrivmedel.
– Man kan även tänka sig att helt enkelt fatta beslut om att man ska använda förnybara material för att värna om miljön och människorna, tillägger Jyri-Pekka Mikkola.
Text: Anna Strom, Bio4Energy
FAKTA
De tre Bio4Energy-forskarna bakom översiktsartikeln arbetar vid Umeå universitet och Åbo Akademi i Finland.
Om Bio4Energy: Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk. http://www.bio4energy.se
Originalartikel: Mikhail Golets, Samikannu Ajaikumar, and Jyri-Pekka Mikkola: Catalytic Upgrading of Extractives to Chemicals: Monoterpenes to ”EXICALS”.Chem. Rev., 2015, 115 (9), pp 3141–3169. DOI: 10.1021/cr500407m. http://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/cr500407m
Kontaktinformation
Jyri-Pekka Mikkola, kemiska institutionen vid Umeå universitet Telefon: 070-620 03 71. E-post: jyri-pekka.mikkola@umu.se
