Vad dikter kan få oss att se
Vissa typer av dikter har en kapacitet att frammana bilder hos sina läsare, bilder som mer påminner om statiska, visuella artefakter (såsom målningar och fotografier) än om verkliga ting, personer eller scenerier. Det är alltså textens kapacitet att med hjälp av olika processer i hjärnan frammana statiska, visuella mentala bilder. Inte läsarens.
För att kunna undersöka denna potential krävs det alltså att man klargör hur hjärnan kan skapa en visuell mental representation av ett ord, en mening eller en hel dikt. Enligt flera forskare är exempelvis ett konkret substantiv, som bil, lättare att få en mental bild av än ett abstrakt, som rättvisa. En dikt med flera konkreta substantiv torde då ha en större kapacitet att frammana inre bilder hos läsaren än en dikt med flera abstrakta substantiv. När det gäller de mentala bildernas temporala egenskaper, alltså huruvida de är rörliga eller statiska, är verben betydelsefulla. En dikt som innehåller flera passiva verb, såsom vila eller stelna, har större kapacitet att frammana en statisk inre bild än en dikt med flera aktiva verb, såsom springa eller storma. Andra saker som kan få en läsare att se statiska bilder för sin inre blick är referenser till exempelvis bildkonst och fotografi.
I avhandlingen undersöker Emma Tornborg vilka bilder som kan skapas hos
en diktläsare. Där diskuteras förutom ekfras, piktorialism och mentala bilder också andra relevanta termer och begrepp såsom intermedialitet, representation och transmediering. Emma Tornborg undervisar och forskar vid Institutionen för film och litteratur vid Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”What Literature Can Make Us See. Poetry, Intermediality, Mental Imagery” försvaras fredagen den 21november 2014, kl. 13.00 i sal Homeros, Hus F, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är associate professor emerita Valerie Robillard, University of Groningen, Nederländerna.
