Storstadens fall som magnet för homosexuella
En stark uppfattning inom populärkulturen är att homosexuella söker sig till större städer. Ny forskning från Stockholms universitet utmanar de uppfattningen genom att visa att det är mer komplext än så.
Doktoranden Thomas Wimark på kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet har undersökt homosexuellas boende- och migrationsmönster.
– De flesta tror att det är lättare för homosexuella att bo i storstaden medan livet i småstaden är oförenligt med att vara gay. Även om samhället har förändrats otroligt mycket lever den här bilden kvar. Småstäder blir förknippade med bakåtsträvande. Det sporrade mig att undersöka varför och hur homosexuella verkligen flyttar, säger Thomas Wimark.
Thomas Wimarks studie visar att homosexuellas tendens till att vara koncentrerade till storstäder är starkare än för heterosexuella. Ensamstående manliga homosexuella har den starkaste tendensen till att bo i storstäderna medan de som lever med en eller flera partners har en mer varierad boendekoncentration. Ännu större skillnad är det mellan manliga och kvinnliga homosexuella där kvinnor inte söker sig till storstäder i lika hög grad. Det märks exempelvis i en rankinglista över de städer med starkast koncentration av lesbiska där Umeå kommun kvalar in som topp tre på rankningen trots att kommunen inte är en storstad.
– Detta kan tyda på att personer i vår närhet gör oss mindre benägna att flytta. När vi får en partner är vi helt plötsligt två som ska besluta om en flytt och det är klart mycket mer omständigt. Samtidigt vet vi att lesbiska i större utsträckning har barn som gör flyttningar mer komplicerade. När våra liv länkas samman till större enheter så flyttar vi mindre över långa avstånd, menar Thomas Wimark.
Thomas Wimark har även undersökt homosexuellas motiv till att flytta. I en intervjustudie genomförd i Malmö fann han orsaker till storstädernas boendekoncentration. Många av de äldre intervjupersonernas livshistorier tenderar att följa det typiska flytta-till-storstaden mönstret känt från populärkulturen.
– Det är inte förvånande eftersom dessa generationer växt upp under en tid med lite samhälleligt stöd och med mycket diskriminering. Mer intressant är den yngre generationen som gör en tydligare distinktion mellan identitetsskapande och storstaden. De söker snarare storstadens anda och möjligheter. Det tyder på att unga homosexuella resonerar på samma sätt som heterosexuella unga, säger Thomas Wimark.
FAKTA
Thomas Wimark disputerade med avhandlingen ”Beyond Bright City Lights: The Migration Patterns of Gay Men and Lesbians” den 5 juni.
