Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

16 juni 2014

Celldödsproteiner som motverkar åldrande

Proteiner som programmerar celldöd hos alla högre organismer har från början haft en beskyddande effekt och bromsar åldrande, visar forskning vid Göteborgs universitet, som nu publiceras i tidskriften Science.

Programmerad celldöd (apoptos), sker hos högre organismer och är ett kontrollerat sätt att döda celler under utveckling, till exempel genom att fingrar och tår frigörs från varandra genom att cellerna i vävnaden mellan dem dör, eller ett sätt att rensa bort skadade celler från en vävnad. Den här självmordsprocessen aktiveras av en grupp proteiner som kallas kaspaser eller “celldödsprotein”.

Fick längre liv
Även encelliga organismer som jästsvampar har dessa celldödsproteiner, men man kan inte förklara varför dessa encelliga liv skulle ha nytta av ett självmordsprogram.

Men nu visar en forskargrupp vid Göteborgs universitet, ledd av professor Thomas Nyström, att det kaspas som finns i jäst jobbar till fördel för cellen snarare än aktiverar celldöd.

– Genom att öka mängden av detta kaspas så kunde man sakta ner cellernas åldrande och ge dem ett längre liv. Detta är intressant också mot bakgrund av att vissa studier tyder på att humana kaspaser besitter både beskyddande och celldödande funktioner. Om man skulle kunna styra dessa funktioner åt de ena eller andra hållet skulle man också, i teorin, kunna påverka cellers åldrande, säger Thomas Nyström vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi.

Bryter ner skadade proteiner
Thomas Nyströms forskargrupp, som består av Sandra Malmgren Hill, Xinxin Hao och Beidong Liu, har kunnat visa att kaspaset letar upp skadade proteiner som ansamlats under cellens livslängd och hjälper till att bryta ner dessa.

– Resultaten visar att ansamlingen av icke-funktionella proteiner är en betydande orsak till att celler åldras, och att en av cellens mekanismer för att hantera detta innefattar ett kaspas som tidigare ansetts ha en förödande effekt på cellens överlevnad när den blir gammal.

Resultaten öppnar för en förklaring om hur programmerad celldöd har utvecklats under evolutionens gång, där de celldödande kaspaser som finns i celler hos oss människor idag ursprungligen haft en beskyddande roll.

Artikelns titel: Life-span extension by a metacaspase in the yeast Saccharomyces cerevisiae

Läs mer: http://www.sciencemag.org/content/early/2014/05/21/science.1252634.abstract

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera