Sverige fosterland

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Raderna är hämtade ur diktcykeln Ett folk från 1899 av Carl Gustaf Verner von Heidenstam. Detta folk och fosterland har sedan dess förändrats och den så kallade folksjälen ändras alltjämt. Under stormaktstiden inkluderade Sverige flera olika nationaliteter och språk. Finland utgjorde en integrerad provins i landet, i likhet med Götaland, Svealand och Norrland. I riket ingick periodvis även till exempel tyska enklaver vid södra Östersjökusten och Estland. På den tiden var det inte språket som utgjorde det sammanhållande fundamentet, snarare saker som kungahuset och den protestantiska tron. På det viset har världshistorien varit med och format och förändrat den svenska kulturen genom århundraden.

Sveriges existensberättigande
Dagens Sverige måste därför betraktas mot bakgrunden av de politiska och idéhistoriska konflikter som följde förändringarna av den medeltida världen, ett system av överlappande makt och fördelad auktoritet, ett system fyllt av spänningar och krig. Det fanns en maktkamp mellan de inblandade parterna i ett förhållande där ingen enskild ledare kunde säga sig inneha högsta auktoriteten över ett givet territorium. Men framväxten av städer och federationer, som byggde på kapital och handel, tillsammans med en kritik av kyrkan, konkurrerade till slut ut den gamla ordningen och ersattes av absoluta monarkier och konstitutionella republiker. Den moderna staten blev den överlägsna formen för att effektivast mobilisera lojalitet, hantera konflikter och ta till vara på ekonomiska resurser. Centralt för denna självbild var hävdandet av sin oberoende auktoritet, där suveräna stater definierades utifrån territorier och det politiska förhållandet dem emellan utifrån försvaret av geografiska gränser.

Man kan fråga sig med vilken rätt folk på det sättet kan göra anspråk på ett geografiskt område och reglera vem som har rätt att vara där. Stefan Jonsson är professor i etnicitet på Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, Linköpings universitet. Han har bland annat skrivit tre böcker om rasism, etnicitet, postkolonial teori, kulturell identitet, globalisering och det mångkulturella samhällets framtid.

– Varje grupp behöver alltid organisera sig på något sätt, förklarar Stefan. De strävar efter att finna rättfärdiga sätt att fatta beslut och organisera sitt sociala liv. Det förutsätter en eller annan form av territoriell kontroll. Enligt den så kallade kontraktsteorin utgår statens legitimitet från medborgarna både när det gäller demokratier och enväldiga styrelseskick. Förlorar monarken eller diktatorn folkets legitimitet kommer styret till slut att gå under.

Två sidor av nationalismen
Under Sveriges demokratiseringsprocess engagerade kampen för medborgarskap grupper och klasser i strävan efter deltagande, i strävan efter att skydda sina intressen mot segregation och politiskt förtryck. Nationalismen var på denna tid en inkluderande kraft som användes för att ena länder och folk bakom en gemensam ideologi. Alla fick vara svenskar, fattig som rik. Men nationalstaternas kamp innebar också våldsamma konflikter i samband med sin exkluderande politik och sina territoriella tvister. Iréne Molina, professor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, specialist på segregation och förtryckande mekanismer inom den kapitalistiska världsordningen, beskriver nationsbildandet som en hävdvunnen rätt.

– Idén med en stat grundas på att en grupp, ett folk, tar sig rätten att göra anspråk på ett territorium, förklarar Iréne. Ofta upprätthålls områdets gränser med våld. Om folket lyckas hålla stånd och försvara sitt land tillräckligt länge blir tillståndet så normaliserat och hävdvunnet att folket tillerkänns området som ”sitt” land.

Nya tider, nya utmaningar
Nationalismen strider mot tanken på att vi alla i grunden utgör en mänsklighet som delar på ett jordklot, men i den värld där nationalstaten inte längre är den självklara referenspunkten utmanar globaliseringen en gammal syn på territoriella gränser. Föroreningar, information och penningtransaktion låter sig inte längre lika lätt kontrolleras av nationella beslut. Det finns en asymmetri mellan den traditionella statens formella auktoritet och den rumsliga räckvidden av det globala produktionssystemet och den begränsar effektiviteten hos de nationella politiska institutionerna.

När kulturen utmanas genom världspolitiska omvälvningar, så utmanas även den svenska folksjälen. Nationalromantiken – där nationalismen tar sitt konstnärliga uttryck – smulades på det viset sönder av världskrigen och nationalismen, som tidigare varit drivande kraft i demokratiseringen av Europa, mötte den nya tiden efter krigen med bagaget sprängfyllt av brott mot mänskligheten. När Pär Lagerkvist 1916 gör en parafras på Heidenstams Ett folk, mitt under brinnande första världskriget, visar han vägen för en ny riktning inom den svenska folksjälen, fylld av svårmod, ångest och självkritik:

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Sveriges övergång från nationalromantik till den nya tiden konkretiseras när Lagerkvist ironiskt nog tar över just Heidenstams plats i Svenska Akademin 1940, mitt under brinnande andra världskriget. Det svenska svårmodet blev en exportprodukt och något som vi profilerade oss med genom litteratur, film och teater. Men nu är efterkrigstiden över och folkhemmet inte längre vad det var och folksjälen utvecklas vidare och anpassar sig efter den nya tidens världspolitiska stormakter. Vem vet, kanske får vi nu se hur kinesiska, indiska eller muslimska influenser är med och formar svensk identitet under 2000-talet.

Text: Danil Lundbäck, forskning.se
Redaktör: Elin Melin, forskning.se
Intervjuer: Joakim Frieberg, frilansjournalist
Intervjuade forskare: Stefan Jonsson, Linköpings universitet och Iréne Molina, Uppsala universitet