Miljöansvar för resursstarka

– Det finns anledning att vara kritisk till den utbredda idén om det individualiserade miljöansvaret. Den bygger på föreställningen att människor har ett moraliskt ansvar för miljön, men det finns en politisk dimension som behöver uppmärksammas eftersom det finns andra alternativ än individuellt ansvar, säger Emmy Dahl.

Hon har disputerat vid Linköpings universitet med en avhandling om hur människor ser på ansvaret för miljön. Avhandlingen bygger på en analys av samtal i tolv fokusgrupper med sammanlagt 49 deltagare i olika livssituationer.

Av analysen framgår att deltagarnas beskrivning av en miljövänlig livsstil varierade. De verkade också ha svårt att förstå andra livsstilar än den egna. För en del konkurrerade miljöansvaret med den livskvalitet som de tyckte att bilåkande och utlandsresor ger. Andra menade att det är staten och inte den enskilde medborgaren som kan göra skillnad.

– De som tyckte att de tog ansvar för miljön menade att de hade handlingsutrymme. De lade inte vikt vid ekonomiska hänsyn, vilket tyder på att deras resonemang utgår från medelklassens möjligheter, konstaterar Emmy Dahl.

De som sade sig inte kunna leva upp till miljöansvaret framställde sig inte alls som lika resursstarka. De riskerade dessutom att skuldbeläggas, känna sig misslyckade och få en pessimistisk syn på möjligheterna att påverka miljön.

– Idén om det individualiserade miljöansvaret är så stark att andra aktörer och möjligheter att ta ansvar blir osynliga, som att till exempel påverka politiken, säger Emmy Dahl.

I några av samtalen fanns dock en misstro mot politiker som inte ansågs ta ansvar för miljön. Vikten av att känna förtroende för samhällets hantering av miljöproblem förs i avhandlingen fram som något mycket viktigt.

FAKTA
Avhandlingen heter ”Om miljöproblemen hänger på mig. Individer förhandlar sitt ansvar för miljön” och ges ut på Makadam förlag. Emmy Dahl disputerade den 28 maj 2014.