Kritisk granskning av den baltiska modellen
De baltiska staterna framhålls ofta som paradexempel på framgångsrik krisbekämpning. De övervann finanskrisen och är idag på fötter igen. Men framgången är en chimär, är budskapet i en nyutkommen bok med Charles Woolfson, Linköpings universitet som redaktör.
Tuffa åtstramningspaket fungerar. Se på de baltiska staterna – de svarade på finanskrisen med ett rejält stålbad. Och det lyckades.
– Det här är en populär berättelse bland ledande nyliberala ekonomer, säger Charles Woolfson, professor i industriell sociologi och verksam vid REMESO, Linköpings universitet.
Han har i många år forskat om utvecklingen i Lettland och ger nu, tillsammans med forskningskollegor, ut boken ” The Contradictions of Austerity: The Socio-economic Costs of the Neoliberal Baltic Model ” om den ekonomiska krisen i Estland, Lettland och Litauen. Boken har kommit ut på Routledge. Medredaktör är Jeffrey Sommers vid University of Wisconsin-Milwaukee.
De baltiska staterna gjorde en rekordsnabb resa från att vara sovjetiska delrepubliker till en långtgående nyliberal kapitalism. När finanskrisen slog till 2008 svarade de med radikala åtstramningsprogram som bland annat innehöll stora sänkningar av löner och pensioner, och med en kraftigt ökad arbetslöshet som följd. BNP föll med 15-20 procent på bara några år.Många balter valde att emigrera. Forskarna talar om massemigration från de tre baltiska staterna.
– De protesterade med sina fötter, inte med sina röster, säger Charles Woolfson.
Åtstramningarna tycks dock ha fungerat, idag är BNP i stort sett tillbaka på samma nivå som före krisen. De makroekonomiska indikatorerna är positiva. Arbetslösheten har sjunkit, även om den fortfarande är hög (11 procent). De baltiska staterna lyfts fram som ett föredöme, bland annat av IMF:s chef Christine Lagarde. Andra krisdrabbade länder, exempelvis i södra Europa bör följa deras exempel.
Men priset för återhämtningen är högt, säger Arunas Juska, en av författarna i boken. Ursprungligen från Litauen forskar han nu i sociologi vid East Carolina University, USA, och är gästprofessor vid REMESO.
– De demografiska problemen växer och gör att återhämtningen inte är långsiktigt hållbar. Med en snabbt åldrande befolkning och brist på kvalificerad arbetskraft är det svårt att se hur de ska kunna bygga upp en modern industri. Så länge de kan tävla i låglöneligan med Kina går det bra, men hur hållbart är det?
Boken avslutas med ett kapitel om den tragiska kollapsen i Maxima stormarknad i Riga, i november 2013. 54 människor miste livet när stora delar av taket rasade in. Författarna beskriver den radikala avreglering som föregick katastrofen. Bristande säkerhetsrutiner fullbordade den. Varningssignaler ignorerades. När larmet gick bedömdes det av butiksledningen som falskt och kunderna uppmanades stanna kvar och fortsätta shoppa. Detta i kontrast till en rad mindre butiker i samma köpcentrum som evakuerades. De som ändå försökte fly hindrades av att nödutgångarna automatiskt hade stängt när strömmen försvann.
Kapitlet berättar om en urspårad företags- och säkerhetskultur, ett regulatoriskt vakuum och nedmonterade kontrollinstitutioner där ansvaret förts över på ”själv-reglering”.
