Myten om hur myterna besegrades
Upplysningstiden underminerade de traditionella auktoriteterna. En avhandling i litteraturvetenskap från Göteborgs universitet visar hur förnuftet uppträder som räddningen – skyddet mot tomheten i det öde land som bredde ut sig efter det att underkastelsen under förfädernas ord avfärdats som en villfarelse.
Upplysningen är både en epok i det västerländska tänkandets historia och en berättelse om hur människan successivt har kommit till självinsikt och lämnat sina förfäders mytologiska världsåskådning bakom sig. Litteraturen över upplysningen är i det närmaste oöverskådlig – varför då ge sig in i denna redan välbeforskade snårskog och skriva ännu en avhandling över ämnet?
– Den aspekt som framför allt intresserar mig är upplysningen som berättelse. Vi lever inbäddade i denna story om hur ljuset kom till Västerlandet, vilken i sig själv är behäftad med så många mytiska aspekter att upplysningsberättelsen, som en utgångspunkt, skulle kunna definieras som myten om hur myterna besegrades.
Med avhandlingen anlägger Robert Azar ett nytt perspektiv på upplysningen och lämnar därigenom ett bidrag till förståelsen av den. Genom en komparativ undersökning av La Mottes, Thorilds och Kunderas verk, tre litterära projekt som alla knyter an till upplysningsberättelsen, belyses hur hänvisningen till förnuftet fungerar.
Valet av tre disparata författare av olika nationer, verksamma under skilda epoker, gör det möjligt att följa upplysningsberättelsen över tid – från Ludvig XIV:s Frankrike, via det gustavianska Sverige, till efterkrigstidens Tjeckoslovakien.
Att skriva om upplysningen 2014 är att försöka förstå nuet, den västerländska moderniteten, utifrån ett historiskt perspektiv. Och när forskaren står inför den ocean av kunskap som ett välsorterat bibliotek kan liknas vid, behöver han riktlinjer.
Några verser av T.S. Eliot, skrivna efter första världskriget, har tjänat som fyr för Robert Azars studier: ”Vad kan slå rot, och vilka grenar växer/ur grus och bråte?”, frågade han sig 1922 i diktsamlingen Det öde landet, en plats där inget har någon betydelse eftersom allt är tillåtet. Utkastad i detta härjade och oändliga fält, berövad allt förutom hoppets sköra låga, känner människan endast bilder, ”splittrade under solens tyngd”.
– I takt med att de traditionella fundamenten omyndigförklarades uppenbarade sig ett vakuum. Om traditionerna inte längre har någon auktoritet, vad skall då skänka en mening åt den moderna människans liv, åt samhället, åt hennes stundande död? Modernitetens svar på dessa bärande frågor kretsar just kring förnuftet och uttolkningen av denna sällsamma kraft, som inte saknar mytologisk dignitet, säger Robert Azar.
FAKTA
Avhandlingens titel: Förnuftets auktoritet. Upplysning och legitimitet hos La Motte, Thorild och Kundera. Tid och plats för disputation: fredagen den 9 maj 2014, kl. 13.15, Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg Fakultetsopponent: Kristiina Savin, Lunds universitet Digital publicering: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/35685
