Aktivitetsersättningen granskas
År 2003 ersatte aktivitetsersättning förtidspension och sjukbidrag för personer i åldrarna 19-29 år. Syftet med reformen var att minska antalet unga förtidspensionärer och underlätta återgång i arbete genom riktade aktiviteter. Detta granskas i en avhandling.
En bärande tanke var att de unga och Försäkringskassans handläggare gemensamt skulle skräddarsy aktiviteter för att stärka individernas fysiska och psykiska kapacitet. Trots de politiska åtgärderna visar statistik att antalet unga förtidspensionärer har fördubblats sedan 1990-talet.
I en avhandling från Linnéuniversitetet undersöker Sara Hultqvist hur politiken blir till praktik och hur unga med aktivitetsersättning (tidigare förtidspensionärer) och handläggare på Försäkringskassan arbetar inom ramen för reformens intentioner.
Avhandlingen baseras på intervjuer med personer ”på båda sidor av skrivbordet”, det vill säga unga med aktivitetsersättning och deras handläggare vid Försäkringskassan. Studien visar att utöver den politiska retoriken finns få egentliga skillnader mellan det nya och gamla systemet.
– Reformen har inte nått de mål som var avsedda. Mycket ligger i att möten mellan de unga och deras handläggare på Försäkringskassan faktiskt inte alltid sker. Många vet inte ens att de har en handläggare, säger Sara Hultqvist.
Avhandlingen visar, i enlighet med tidigare forskning, att nya politiska riktlinjer ofta dämpas av de gräsrotsbyråkrater som ska göra praktik av politiken. Politiken måste passa den aktuella målgruppen och vara praktiskt genomförbar för både handläggare och ersättningsmottagare.
Studien indikerar att deltagandemålet har betonats alltmer på bekostnad av försörjning i den politiska retoriken. Samtidigt är målet om ekonomisk trygghet centralt i den praktiska ärendehanteringen. Där får den politiska retoriken stå tillbaka och försörjning går före aktivitet.
Vidare har deltagandemålet mer och mer avgränsats till att gälla samhälleligt deltagande i en särskild form, nämligen lönearbete. Värden som förbättrad livskvalitet har fått stå tillbaka när aktiviteter knutits hårdare till målet om försörjning via lönearbete.
– Många av de unga har dock aldrig varit fast förankrade på arbetsmarknaden, varför det är svårt att tala om en ”återgång” till arbetsmarknaden. Fortfarande krävs riktade insatser för att göra personerna attraktiva på arbetsmarknaden, likväl som att acceptera att för några är det inte arbetsmarknaden som är målet utan en tryggad försörjning och därmed bättre livskvalité, säger Sara Hultqvist.
FAKTA
Avhandlingen ”Att göra aktivitetsersättning. Om målförskjutning och icke-kontakt vid förtidspensionering för unga” försvaras vid offentlig disputation den 16 maj 2014.
