Samverkan kan skydda utsatta arter
Många arter i fragmenterade landskap riskerar att försvinna på grund av brist på spridningsmöjligheter. En ny avhandling från Stockholms universitet beskriver problemet och förslår nya metoder som tar hänsyn till samverkan mellan aktörer. Till exempel kan samverkande kommuner upptäcka och gemensamt skydda värdefulla spridningsvägar över kommungränserna.
Fragmentering av landskap är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. Det gäller framförallt de landskap som domineras av intensiv markanvändning i form av städer, jord- och skogsbruk. När sammanhängande naturliga livsmiljöer styckas upp kan avstånden mellan de återstående habitatfläckarna bli längre än vad en art klarar att sprida sig. En sådan art försvinner sannolikt till slut från hela landskapet.
För att förstå en arts förutsättningar att spridas och överleva i större skala behöver man ofta se till hundratals habitatfläckar, vilket kräver modeller och systematiska arbetssätt. Mina intervjuer i Stockholms län visar att kommunerna saknar systematiska verktyg för att utvärdera spridningsmönster, säger Arvid Bergsten som är nybliven doktor vid Stockholms universitet.
De undersökta kommunerna har fått tillgång till ett datorverktyg för undersöka vilka platser som är kritiska för spridningsmöjligheterna i landskapet.
– Kommunekologerna som vi intervjuat menar att det här verktyget underlättar samtalet med planerare och politiker i planeringsprocessen. Det visar att komplicerade funktioner i ekosystemet kan diskuteras i planeringen, om man har verktyg som kan begripliggöra de ekologiska konsekvenserna av till exempel ett detaljplaneförslag, säger Arvid Bergsten.
Avhandlingen visar även att skyddet av värdefulla spridningsvägar försvåras när planeringen involverar flera olika institutioner och självbestämmande aktörer. Bland annat kan en viktig spridningsväg mellan två naturreservat förloras om närliggande produktionsskogar avverkas. Då gäller det att skogsbolaget och de som planerar områdesskydd för en dialog om ”ekologiska mönster” i landskapet.
– Ett fokus i min forskning är att ta fram metoder som kan användas för att få syn på platser i landskapet där ekologiska samband löper högre risk att gå förlorade på grund av att de korsar administrativa gränser. Om du är en kommun ska helst både du och din grannkommun ha kapacitet att upptäcka ett spridningssamband som påverkar arter eller ekosystemtjänster på båda sidor om kommungränsen, säger Arvid Bergsten.
Nödvändigheten av mellankommunal samverkan inom planering och naturvård kan bland annat bedömas utifrån styrkan på spridningssambanden mellan kommunerna. Till exempel visar avhandlingen att våtmarker vid en kommungräns är mer eller mindre utsatta beroende på deras position i ”våtmarksnätverket”, samt huruvida kommunerna för en dialog om våtmarksförvaltning.
Avhandlingens namn: Fragmenterade landskap. Matchar förvaltningen den rumsliga ekologin? Avhandlingen finns att ladda ner som pdf.
