Kuratorns roll i sjukvården skärskådas
Forskare vid Umeå universitet uppmärksammar i en ny bok kuratorns roll. Frågan är högaktuell. Kuratorer är den enda akademiska yrkesgruppen inom hälso- och sjukvården utan legitimation. Just nu utreder Socialstyrelsen behovet av legitimation på uppdrag av regeringen.
1914 anställdes den första kuratorn på ett sjukhus i Sverige. I dag – 100 år senare – finns runt 5 000 kuratorer inom hälso- och sjukvården. De flesta har socionomutbildning. När Socialstyrelsen nu utreder behovet av legitimation ingår också att föreslå vilken utbildning som bör ligga till grund för en eventuell legitimation.
Den nya boken har titeln ”Socialt arbete i hälso- och sjukvård” och är skriven av forskare vid Umeå universitet i samarbete med forskare vid bland annat Karolinska institutet.
– Vår bok tar ett brett grepp om ämnet och författarna diskuterar frågor som vilken roll kuratorn har inom hälso- och sjukvården och på vilka grunder arbetet vilar. Vi tror att boken kan bli ett viktigt underlag i det fortsatta utredningsarbetet om legitimation, säger Ann Lalos, Björn Blom och Stefan Morén vid Umeå universitet som är redaktörer till boken tillsammans med Mariann Olsson vid Karolinska institutet.
I bokens första del beskrivs fältet ur historiskt, organisatoriskt, teoretiskt, juridiskt och professionellt perspektiv. I den andra delen tas kuratorns konkreta verksamhetsområde upp. Här beskrivs arbetet med särskilda patientkategorier som till exempel sjuka barn och äldre, psykisk ohälsa, beroendeproblematik, cancer, kris och sorg.
Slutligen berörs specifika utmaningar, så som nya patientkategorier, etiska dilemman, krav på evidens och andra förändringar av kuratorsrollen i en telemedicinsk och globaliserad värld.
– I boken framgår att en övergripande utmaning för socionomer i hälso- och sjukvård i dag är att skapa förutsättningar för socialt arbete i en medicinsk värld. Biomedicinska synsätt och arbetssätt dominerar – av naturliga skäl – sjukvården, men de passar ofta mindre bra för att beskriva och värdera kuratorers arbete, säger Stefan Morén, professor i socialt arbete vid Umeå universitet.
Som exempel nämner han bland annat medikalisering av sociala problem, det vill säga att normala livsproblem i allt högre utsträckning behandlas med läkemedel. Dessutom visar boken att evidenskraven inom sjukvården bör anpassas till kuratorers arbetsvillkor. En annan påtaglig utveckling är att kuratorer i allt högre grad forskar och utvecklar teori inom sitt fält.
Redaktörer för boken är Björn Blom och Stefan Morén, båda professorer i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, Ann Lalos, professor i folkhälsovetenskap vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet samt Mariann Olsson, docent i hälso- och sjukvårdsforskning, Karolinska institutet. Övriga författare är socionomer med lång erfarenhet av såväl forskning inom området som kliniskt kuratorsarbete. I boken medverkar också två internationella experter inom området.
Boken riktar sig främst till studerande inom socialt arbete, medicin och vård samt till kuratorer och andra yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och social omsorg.