Tema

Oförändrat klimat i Vasaloppsspåret under 92 år

Under Vasaloppets historia är det endast under åren 1989 och 1990 som medeltemparaturen har varit över noll i februari. Slutsatsen av historiska snö- och temperaturdata är att Vasaloppet kan köras på natursnö fyra av fem vintrar. Övriga vintrar, en av fem, måste man komplettera Vasaloppsspåret med konstsnö, enligt forskare vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).

Det hävdas allt oftare att klimatet blir varmare, vilket bland annat skulle kunna medföra problem för Vasaloppet. Hur ser då verkligheten ut från det första Vasaloppet 1922 och fram till i dag? Det har Christer Karlsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) försökspark Siljansfors i Dalarna analyserat.

– Temperaturdata finns det gott om, medan man får leta efter snödjupsmätningar som har utförts under hela Vasaloppets historia, säger Christer Karlsson.

År 1922 startades en klimatstation i Siljansfors försökspark, två mil sydväst om Mora, i samarbete mellan dåvarande Statens skogsförsöksanstalt och SMHI. Siljansfors försökspark ingår sedan 1977 i SLU. Den har varit bemannad året runt sedan starten 1921. Samarbetet med SMHI avslutades 1990, och från 1991 driver SLU klimatstationen i egen regi. Siljansfors torde vara den enda klimatstation i Vasaloppets närhet som har en komplett serie snödjupsmätningar under hela Vasaloppets historia (diagram 1). Mätstationen ligger 240 meter över havet, och har ett klimat som ungefär motsvarar klimatet i Oxberg, känt som matkontroll i Vasaloppet knappt tre mil innan målgången i Mora.

 

I genomsnitt är snödjupet den 1 mars cirka 40 cm i Siljansfors (röd trendlinje i diagram 1). Variationerna är dock stora från år till år. Vasaloppet ställdes in på grund av snöbrist år 1932, det enda år hittills som uppvisat noll cm snö i statistiken från Siljansfors. Även 1990 ställdes Vasaloppet in pga snöbrist, trots att snödjupet var 10 cm. Övriga krisår med minimal snötillgång har varit 1930, 1933, 1935, 1938, 1943, 1949, 1952, 1961, 1971, 1973, 1974, 1975, 1976, 1989, 1992, 1993, 1997, 1999 och 2005. Det blir 21 av 92 vintrar, det vill säga mer än var femte vinter. Den längsta perioden med stabila vintrar, tolv år, var under åren 1977–1988. Dessa vintrar föregicks av den längsta perioden med snöfattiga vintrar, de sex åren 1971–1976. De snörikaste vintrarna under Vasaloppets historia har varit 1951, 1966 och 1977. Snödjupsmätningarna visar inte på någon signifikant trend mot mindre snö.

Hur ser det då ut med temperaturstatistiken sedan 1922? I diagram 2 visas medeltemperaturen under februari månad från samma mätstation i Siljansfors. Den röda trendlinjen visar en ökande trend för medeltemperaturen från -7,5 °C till -6,5 °C, men denna är inte statistiskt signifikant.

– Under Vasaloppets historia är det endast under åren 1989 och 1990 som medeltemparaturen har varit över noll i februari. Slutsatsen av våra historiska snö- och temperaturdata är att Vasaloppet kan köras på natursnö fyra av fem vintrar. Övriga vintrar, en av fem, måste man komplettera Vasaloppsspåret med konstsnö. Februaritemperaturerna visar att detta är möjligt i 90 av 92 vintrar (98 procent).

Oförändrat klimat i Vasaloppsspåret under 92 år

 lästid ~ 2 min