Hur påverkas regeringsbildningar av populistiska högerradikala partier?

Populistiska högerradikala partier (PRR) har en etablerad närvaro i de europeiska partisystemen. Trots att deras demokratiska trovärdighet ifrågasatts på grund av nationalism och främlingsfientlighet har de sedan 1980-talet gått från att vara politiska outsiders till att bli parlamentariska insiders. Partiernas väljarstöd har vuxit och stabiliserats, de är representerade i parlamentariska församlingar nationellt och i EU, och vissa har regeringserfarenhet

Ann-Cathrine Jungar, som leder forskningsprojektet ”From the margins to the mainstream: Populist radical right parties and government formation in Europe” ska tillsammans med Hanna Bäck, docent i statsvetenskap vid Lunds Universitet och en doktorand vid Södertörns högskola studera hur populistiska högerradikala partier påverkat regeringsbildningen i 28 europeiska stater från 1945 fram till idag, i Öst- och Centraleuropa från 1990.

– Jag har under lång tid arbetat med denna typ av forskning kring parlamentariska frågor och det känns oerhört stimulerande att vi i och med det prestigefulla anslaget kan arbeta långsiktigt för att göra djupa såväl kvantitativa som kvalitativa undersökningar, säger Ann-Cathrine Jungar.

Forskningsprojektet startar 1 juli 2014 och ska belysa de pågående förändringar i de Europeiska demokratierna: PRR-partierna antas ha bidragit till en större polarisering och konfliktnivå i de Europeiska politiska systemen. Som fullvärdiga regeringspartier eller parlamentariska samarbetspartier har de direkt påverkat det politiska beslutsfattandet, men deras närvaro har även haft indirekta effekter, genom att påverka övriga politiska partiers politik och strategiska överväganden.

Projektet utgår från den övergripande frågeställningen, ”Hur har PRR-partierna påverkat parlamentarisk politik och regeringsbildning?”. De Europeiska PRR-partierna har haft olika parlamentariska erfarenheter: några har varit fullfärdiga regeringspartners, några har agerat stödpartier till regeringar, några har ansetts vara legitima oppositionspartier, medan andra har haft en status som icke-trovärdiga och regeringsodugliga ’pariah’-partier, som de traditionella partierna inte samarbetar med överhuvudtaget. Denna variation är ett laboratorium för att ställa frågor om hur högerradikala partier påverkar den parlamentariska arenan, samt belyser deras inflytande på politiken.

– Vi vill framförallt kartlägga och belysa hur denna typ av radikala och populistiska högerpartier påverkar regeringsbildning i synnerhet och regeringar i allmänhet och vilka konsekvenser det får för det parlamentariska läget i ett land, menar Ann-Cathrine Jungar.

Den populistiska högerradikala partifamiljen karaktäriseras av en “tunn ideologi” där antietablissemangsretorik, nationalism, invandringskritik, traditionella värderingar och krav på lag och ordning kombineras. Medan de högerradikala partierna i Västeuropa har en starkare invandrings- och islamkritisk nationalism, uttrycker de Central- och Östeuropeiska högerradikala partierna kritik mot nationella minoritetsgrupper.

Projektet kombinerar breda kvantitativa analyser med ingående kvalitativa fallstudier för att belysa genomgripande parlamentariska förändringar i Europa och besvarar dessa frågor: ”Hur har regeringsbildningsmönstret förändrats i och med PRR-partiernas närvaro, och hur bemöter de övriga politiska partierna dem?”, ”Vilka PRR-partier deltar i regeringen och när?”, ”Varför är vissa PRR uteslutna från parlamentarisk samverkan, medan andra ses som regeringsdugliga partners?”, ”Vilka regeringsportföljer erhåller PRR-partier i regeringen, och vilka politikområden har de kunnat påverka i utbyte mot parlamentariskt stöd till regeringen?”

Teorier och begrepp från flera vetenskapliga fält – teoribildningen om koalitionsregeringar och forskningen om högerradikala partier – kombineras och korsbefruktar varandra i projektet. Koalitionsforskningen har formulerat generella teorier om orsaker till och effekter av regeringsbildningen. Forskningen om högerradikala partier har varit inriktad på att förklara partiernas framväxt och institutionalisering, men breda systematisk jämförande studier är få. Genom att studera PRR-partier belyser vi några aspekter föga utforskade inom forskningen om koalitioner – den partinterna arenans betydelse för regeringsbildningen, och hur förekomsten av så kallade ”pariah”-partier påverkar de etablerade partiernas parlamentariska agerande.

– Det är intressant att belysa hur det går till när ”pariah”-partier blir legitima och vilka processer som ligger bakom denna legitimering. Vi studerar en omfattande tidsperiod och tack vare det finns det mängder av historiska fakta som vi kan använda och analysera för att få fram forskningsresultat, säger Ann-Cathrine Jungar.

Mot bakgrund av att forskning om populistiska högerradikala partier motiverats utifrån oro över deras påverkan på de Europeiska demokratierna saknas systematisk forskning om deras effekter på de politiska systemen.

– Projektet om hur populistiska högerradikala partier påverkar regeringsbildningen i Europa bidrar till större kunskaper inom ett försummat område, säger Ann-Cathrine Jungar.