Artikel från Lunds universitet
9 januari 2014

Fossila pigment avslöjar färgen hos utdöda havsmonster

Unika fynd av uråldriga färgämnen i fossilt skinn från havslevande jättereptiler väcker nu uppmärksamhet i forskarvärlden. Pigmenten visar att djuren helt eller delvis var mörkt färgade, något som troligtvis bidrog till effektivare reglering av kroppstemperaturen, kamouflage och UV-skydd. Forskare från bland annat Lunds universitet står bakom den spektakulära upptäckten.

Under dinosauriernas tidsålder dominerades jordklotets havsmiljöer av enorma reptiler som mosasaurier och fisködlor, men även havssköldpaddor. Man har tidigare endast kunnat gissa sig till färgerna hos dessa djur. Men nu har bevarade pigment i fossilt skinn analyserats vid SP Sveriges tekniska forskningsinstitut i Borås och MAX IV-laboratoriet vid Lunds universitet. De unika skinnresterna kommer från en 55 miljoner år gammal havslädersköldpadda, en 85 miljoner år gammal mosasaurie och en fisködla som levde för 196-190 miljoner år sedan. Fynden är de första som avslöjar färgteckningen hos utdöda havsdjur.

– Egentligen är det helt fantastiskt. När jag började läsa vid Lunds universitet 1993 hade filmen Jurassic Park precis haft premiär, och den var en bidragande orsak till att jag intresserade mig för biologi och paleontologi. Då, för 20 år sedan, var det helt otänkbart att man någonsin skulle kunna hitta biologiska rester efter djur som varit utdöda i miljontals år, men här är vi nu och jag är själv del i det, säger Johan Lindgren om upptäckten av pigmenten.

Johan Lindgren är geologiforskare vid Lunds universitet och har lett den internationella forskargrupp som har undersökt fossilen. Tillsammans med kollegorna – från bland annat Danmark, England och USA – redovisar han nu resultaten av studien i den vetenskapliga tidskriften Nature. Det mest sensationella med upptäckten är att det nu med säkerhet kan fastställas att reptilerna helt eller delvis var mycket mörkt färgade, något som troligtvis underlättade djurens reglering av kroppstemperaturen, men även bidrog till ett effektivt kamouflage och skydd mot skadlig UV-strålning.

Fossilen som analyserats består av skelett, men även av mörka skinnpartier innehållande mikrometerstora, avlånga strukturer. Dessa har tidigare antagits vara förkolnade rester av de bakterier som en gång i tiden bidrog till kadavrens nedbrytning. Men genom att undersöka fossilens kemiska sammansättning kan nu Lindgren och hans kollegor visa att det i själva verket är djurens egna färgämnen, melanin, som finns bevarade och att de mikrometerstora strukturerna är rester av så kallade melanosomer, eller pigmentorganeller.

– Våra resultat är verkligen häpnadsväckande. Färgämnet melanin är nästan ofattbart stabilt. Vår upptäckt gör det möjligt för oss att göra en svindlande tidsresa och återbesöka de här uråldriga reptilerna med hjälp av deras egna biomolekyler. Nu äntligen kan vi utnyttja våra mest avancerade mätinstrument för att lära oss hur de här djuren såg ut och hur de levde, säger kemiprofessor Per Uvdal, en av medförfattarna till den vetenskapliga studien och verksam vid MAX IV-laboratoriet i Lund.

Mosasaurierna (98–65 miljoner år sedan) var havslevande jätteödlor som kunde bli upp till 15 meter långa, medan fisködlorna (250–94 miljoner år sedan) kunde bli ännu större. Fisködlorna och mosasaurierna dog ut under krittiden, men havslädersköldpaddorna finns kvar än idag. Ett av de mest utmärkande dragen hos dagens havsläderskölpadda, Dermochelys, är att den nästan är helt svart på ryggsidan, något som troligtvis bidrar till dess i det närmsta världsvida utbredning, även i arktiska områden.

Havslädersköldpaddans förmåga att överleva i kalla klimat har huvudsakligen tillskrivits dess enorma storlek, men det har även visat sig att dessa djur solar sig uppe på havsytan under dygnets ljusa timmar, framför allt mitt på dagen. Den svarta färgen gör att sköldpaddan snabbare värms upp och når en högre kroppstemperatur än vad den annars hade gjort om dess färg varit ljus.

– Troligtvis hade även den fossila havslädersköldpaddan en liknande färgteckning och ett likartat levnadssätt. Även mosasaurierna och fisködlorna, som också fanns över hela jorden, kan ha utnyttjat sin mörka färg till att snabbt värmas upp mellan dyken, säger Johan Lindgren.

Han konstaterar vidare att om deras rön stämmer så var fisködlorna, i motsats till de flesta andra havsdjur, enhetligt mörka. Ett liknande färgschema har dagens djupdykande kaskeloter, kanske som kamouflage i en värld utan ljus eller som UV-skydd då valarna spenderar mycket tid uppe vid ytan mellan dyken. Även fisködlorna anses ha varit djupdykande, och om deras färgteckning stämmer överens med kaskeloternas så kan även detta tyda på en likartad livsstil, menar Lindgren.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera