Familjesamtal hjälpte barn från krigszoner

– För att vi ska kunna hantera komplexiteten och dynamiken i familjer som kommer från krigszoner måste vi lyfta fram barnens och föräldrarnas individuella perspektiv – även om barnen inte öppet uppvisar psykologiska problem eller symtom, säger Gunilla Jarkman Björn, som lägger fram resultaten i sin doktorsavhandling i barn- och ungdomspsykiatri.

Nära hälften av världens drygt 45 miljoner flyktingar och fördrivna är barn. Det är en enorm utmaning för människor att fly från sitt hemland, anpassa sig till ett nytt samhälle och återfå känslan av sammanhang.

De familjer som deltog i studien kom till Sverige 1992 till 1995. De hade permanent uppehållstillstånd i Sverige och hade vid starten minst ett barn i åldern 5–12 år. Komplexiteten hos olika familjemedlemmars erfarenheter av livet före kriget, under kriget, vid flykten och det nya livet i Sverige studerades.

Barnen genomgick psykologiska test och föräldrarna intervjuades om sina barns psykiska hälsa. Tretton barn undersöktes med Erica-metoden, där de får uttrycka sig genom lek i sandlådor. Resultaten jämfördes med en grupp på 80 svenska barn som genomgått samma psykologiska test.

Familjeterapierna filmades och samtalen analyserades kvalitativt.

Resultaten visar att frekvensen av normal lek var lägre hos flyktingbarnen än i gruppen svenska barn, vilket tyder på avvikelser i det psykologiska välbefinnandet. Föräldrarnas skattning av sina barns psykiska symtom stämde inte överens med den psykologiska testningen av barnen. Avhandlingens huvudresultat är att flyktingbarnens psykologiska välbefinnande förbättrades efter tre professionella familjesamtal.

Avhandling: Refugee Children and Families; Psychological Health, Brief Family Intervention and Ethical Aspects. Linköping University Medical Dissertations No. 1373.