Papperslösa arbetsmigranter lever i extrem utsatthet i Sverige
Det finns väldigt få skyddsnät för odokumenterade migranter som jobbar i Sverige. Civilsamhället erbjuder mindre hjälp än i många länder. Intressekonflikter med facken förekommer och många arbetsgivare utnyttjar papperslösa. — De är extremt utsatta för godtyckligheten hos arbetsgivare, säger forskaren Heidi Moksnes.
I projektet “Leva rättslöst: Odokumenterade migranter och medborgarskapets gränser”, som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, undersöker Heidi Moksnes hur papperslösa latinamerikanska arbetsmigranter uppfattar och bemöter sina brister på rättigheter. Hon studerar även om papperslösa ser sig som socialt och politiskt aktiva deltagare i det svenska samhället. En analys av hur arbetsmigranterna hanterar exkluderingen från medlemskapet i ett socialt kollektiv inkluderas även.
– Många papperslösa vill prata med mig för att vittna och berätta hur det är. Många har haft det värre här än som migranter i till exempel Costa Rica och Spanien. Det finns färre ingångar här än i andra länder. Samhället är väldigt stängt. Det finns täta skyddsmurar runt resurser. Det går inte ens att hyra en videofilm utan personnummer, säger Heidi Moksnes.
Det är svårt att komma in i samhället om du inte är en erkänd medlem. För att kunna vara delaktig i samhället krävs det exempelvis bankkonto, adress och personnummer. Papperlösa arbetsmigranter har inte ett svenskt personnummer. De får inte rösta. Arbetsgivare kan när som helst välja att bryta överenskommelser om lön och arbetstid utan att straffas. Odokumenterade arbetsmigranter har inte heller rätt till a-kassa eller sjukförsäkring. Heidi Moksnes berättar om de papperslösas reaktion när det gäller bristerna i rättigheter på arbetsmarknaden.
Projektet är en antropologisk studie vilket innebär att fältarbete är centralt. Heidi Moksnes har samtalat med papperslösa latinamerikanska arbetsmigranter i deras vardag. Hon har även gjort deltagande observationer under fackmöten och genomfört intervjuer med ett tiotal personer i åldrarna 20-50 år.
— De flesta personer jag har talat med har betonat att erfarenheten att befinna sig i denna rättslösa, sårbara och mycket utsatta situation har varit chockartad och svår. Speciellt att vara utsatt för arbetsgivarens godtyckliga agerande och att inte kunna göra något åt dennes brott mot avtal. Jag har fått höra om personer som har tagit livet av sig eller blivit galna av denna utsatthet, säger Heidi Moksnes.
Alla de latinamerikanska arbetsmigranter som Heidi Moksnes har träffat har själva någon gång haft en arbetsgivare som har ändrat lönerna och arbetstiderna till radikalt sämre villkor än de tidigare avtalade. Det gäller dock inte varje arbetsgivare. De papperslösa har haft olika arbetsgivare över tid. De som anställer behöver inte ange skäl till varför de ändrar arbetsvillkoren.
– En tjej upptäckte att arbetsgivaren betalade henne för fem timmars städning. Familjen hon arbetade hos betalade för sex timmar men extratimmen försvann direkt ner i arbetsgivarens ficka, berättar Heidi Moksnes.
De papperslösa arbetsmigranterna måste acceptera lägre lön, annars kan de inte få anställning. De konkurrerar genom att vara billiga och flexibla. Det finns en intressekonflikt mellan de svenska facken och de papperslösa. Facken vill stärka villkoren för att etablera kollektivavtal och skydda de reguljära arbetarna i Sverige. De vill inte att de papperslösa ska dumpa lönenivån.
Odokumenterade arbetsmigranter anser att fackens agerande är en orsak till att de är extremt utsatta för godtyckligheten hos arbetsgivare.
– Det finns för lite resurser att vända sig till på grund av fackens ovillighet att ta sig an detta som en reell fråga. Många papperslösa tycker inte att Centrum för Papperslösa i Stockholm som skapats av svenska fackföreningar jobbar på ett sätt som fungerar. Det är för mycket inriktat på de arbetsvillkor som gäller för reguljära anställda, exempelvis att du ska ha kontonummer. De har för lite anpassning till de papperslösa, säger Heidi Moksnes.
Trots denna kritik upplever ändå många odokumenterade arbetsmigranter att de har fått viss hjälp av facken med att påverka arbetsgivares nyckfullhet. Många latinamerikaner engagerar sig fackligt för att försöka påverka arbetssituationen speciellt i den gren av SAC-Syndikalisterna som var speciellt inriktad på papperslösa tills den stängdes tidigare i år. Orsaken till det fackliga intresset är att de inte kan gå med på vad som helst när det gäller arbetsvillkor. De måste försörja sig.
Det finns väldigt få skyddsnät för papperslösa i Sverige. Civilsamhället erbjuder mindre hjälp än i många länder, exempelvis i form av mat. Samtidigt saknas det inte helt engagemang i civilsamhället. Exempelvis arbetar Röda Korset och Svenska kyrkan för att de papperslösa ska få sina rättigheter tillgodosedda och en rad mindre grupper arbetar för att direkt stödja papperslösa, framförallt de som sökt asyl och fått avslag. Riksdagen har beslutat att papperslösa har rätt till akut sjukvård och att papperslösa barn har rätt att gå i svensk skola från och med den 1 juli 2013.
– På bara några år agerar fler ganska tydligt med att kritisera den rättslösa situationen som de papperslösa har och motsägelsen mot Sveriges erkännande av universiella rättigheter, säger Heidi Moksnes.
Text: Louise Kindblom
