Snabbare bentillväxt ska underlätta läkning vid svåra benbrott
Forskare i Uppsala utvecklar aktiva substanser som stimulerar skelettet att återbildas efter svåra skador i samband med exempelvis bil- och fallolyckor. Redan om tre till fem år räknar man med att nya behandlingsmetoder kan användas kliniskt i sjukvården.
Forskningen inom regenerativ medicin sker i samverkan med Jöns Hillborn, professor i polymerisk kemi och Håkan Engqvist, professor i materialvetenskap, båda verksamma på Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.
Forskningen presenteras vid ett symposium den 30 augusti under årets ortopedivecka, den andra av tre medicinska veckor i Uppsala. Under veckorna arrangeras även öppna föreläsningar för allmänheten på Akademiska sjukhuset.
– Samverkan mellan ortopeder och forskare inom polymer- och materialteknik är oerhört värdefull. Vi kommer in från olika håll med olika kompetenser och kan därmed snabbare hitta lösningar på problem. Målet är att kunna erbjuda effektivare behandling vid svåra skelettskador, både snabbare läkning och rehabilitering, säger Sune Larsson, överläkare och forsknings- och utbildningsdirektör på Akademiska sjukhuset, som håller i symposiet.
De senaste 20 åren har mycket hänt inom ortopedin som förbättrat egenskaper hos konstgjorda leder, framtagning av nya proteser och nybildning av ben, forskning som bidragit till att begreppet “reservdelsmänniska” blivit en realitet. I Uppsala pågår nu forskning inriktad på förbättringar av konstgjorda leder så att de fäster bättre vid skelettet, men också om behandlingar som gynnar nybildning av ben, det som är Sune Larssons huvudsakliga forskningsområde.
– Det handlar om utveckling av aktiva substanser (molekyler) som, inkapslade på ett visst sätt, kan stimulera kroppen att läka och nybilda ben på önskad plats, så kallad regenerativ medicin. Målgruppen är framförallt patienter som förlorat stora mängder benvävnad i samband med svåra trafik- och fallolyckor. Vi har som mål att korta läkningstiden från 6-12 månader till tre månader, säger Sune Larsson.
Om tre till fem år räknar forskargruppen med att introducera den nya behandlingen på ortopedkliniken. Fokus just nu är att undersöka att substanserna inte har oönskade, negativa effekter. Man vill hitta syntetiska biomaterial som fungerar bra med kroppsegna vävnader.
Sune Larsson betonar att det ofta tar 10 till 15 år innan man kan introducera en ny behandlingsmetod. Och när den väl introduceras görs det först på lindriga fall, där läkningen/nybildningen av ben ändå skulle ha fungerat av sig själv. Först därefter tar man steget till de svårast skadade.
