Risk för rotröta redan vid röjning i granskog

Rotröta är ett stort problem i Sveriges granskogar, där ungefär 20 procent av de äldre granarna är rötangripna i stubbhöjd. Oftast orsakas rötan av svampen rotticka som kan smitta via färska stubbar och sår på rötter och stam. Detta är ett välkänt fenomen vid gallringar, men nu visar Anna Gunulf från SLU att rottickan kan ta sig in i granbestånd redan vid röjningar av unggran. Tidigare ansågs röjningsstubbar vara för små för att kunna fungera som inkörsportar för svampen.

Rottickan infekterar granar genom sporer som landar på färska sårytor, och genom svampmycel som angriper intillväxande granars rotsystem. Risken för smittspridning vid röjning i unga granbestånd har länge ansetts vara försumbar eftersom stubbytorna blir så små, men också för att trädens rotsystem är små. När Anna Gunulf från SLU tog prover på sydsvenska röjningsstubbar var bilden dock en annan. Även om risken för sporinfektion ökade med ökande stubbstorlek visade sig strax över hälften av granstubbarna vara infekterade. Björkstubbar i samma bestånd var dock mindre infekterade, och man kan alltså fortsätta att röja bort björk utan att oroa sig för att smitta de kvarstående granarna med rotticka.

Det visade sig också att granstubbar i röjningsstorlek kan smitta sina grannar om de själva blir ordentligt infekterade. Den minsta granstubben som smittade en intillstående gran var bara 2,5 cm i diameter. Risken för att stubbarna skulle föra smittan vidare ökade dock med ökande stubbstorlek och det är därför, ur rotrötesynpunkt, bra att röja så tidigt som möjligt om gran måste tas bort vid röjningen. Även de omkringstående trädens storlek påverkade smittrisken; ju större träd runt omkring desto större risk. Därför är smittrisken troligen större vid en förröjning innan första gallring jämfört med en röjning vid normal tidpunkt även om stubbarna som skapas kan vara ungefär lika stora, då de kvarstående träden är större vid en förröjning.

För att undvika etablering av nya infektioner av rotticka kan man välja att fälla träden vintertid eftersom svampens fruktkroppar inte kan släppa sporer när de är frusna. Ett annat alternativ, om man vill fälla träden vid andra tidpunkter, är att behandla de nygjorda stubbarna med ett preparat som minskar sporernas möjlighet att etablera sig. I Sverige används i regel pergamentsvamp, en konkurerande svamp, som stubbehandling. Enligt Anna Gunulfs försök kan pergamentsvampen även användas för att minska infektionen av rotticka på röjningsstubbar av gran – minskningen var inom det spann som har rapporterats i tidigare försök med gallringsstubbar.

Simuleringar av rötutvecklingen visade att stubbehandling vid förröjning skulle kunna minska rötfrekvensen vid slutavverkning. En uppskattning av det ekonomiska utfallet gav dock varierande resultat; i tidigare friska bestånd med inte alltför kort rotationstid skulle stubbehandling vid förröjning kunna vara lönsamt.

Länk till avhandlingen:
Establishment of Heterobasidion annosum s.l. infections in young Norway spruce dominated stands. Implications for silviculture.