Utdöda bävrar och urskog påverkar landskapets form
Att bäverdammar ofta förvandlar snabba slingrande vattendrag med ensamma fåror till vitt förgrenade långsamt flytande strömmar är välkänt. Nu visar forskning vid Umeå universitet att bäverns inflytande dröjer sig kvar, långt efter att den försvunnit eller utrotats från ett område.
– I stället för de slingrande vattendrag som bävern älskar att arbeta i blir de vattendrag den övergivit ofta raka. Det gör att vattenälskande växter som vide och asp inte klarar sig på grund av lägre grundvatten och vattendragen blir därmed mindre attraktiva för djuret att komma tillbaka till, säger Lina Polvi, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Bioscience visar hon att effekten beror på att bäverdammar förutom att påverka växtligheten vid flodstränder också har en tendens att samla finkornigt sediment i vattendragen. Dessa partiklar har andra egenskaper än de som formar slingriga vattendrag och resultat blir alltså att den ursprungliga formen försvinner, även hundratals år efter att bävern är borta.
– Den här processen är ett bra exempel på hur andra levande organismer än människan kan påverka och forma ett flodlandskaps utseende, säger Lina Polvi. Urskog kan ha en liknande påverkan eftersom naturligt död ved samlas i bäcken vilket kan dämma vatten och finsediment och tvinga flödet runt veddammen.
Resultaten baseras på studier av tusentals år gamla geologiska lämningar i vattendrag i Klippiga bergen i Colorado, USA. Lina Polvi utförde studierna som en del av sitt avhandlingsarbete på Colorado State University.
I Colorado kan bävrars aktivitet och urskog kopplas till förändringar i landskapets form över långa tidperioder. Det naturliga tillståndet hos många vattendrag i Klippiga bergen där det funnits bävrar eller urskog är en mångfårig bäck, vilket bidrar till högre biologisk mångfald och även har ekologiska fördelar, till exempel gynnas strandvegetationen av en dynamiskt meandrande flodfåra.
Den här processen kan vara en viktig förklaring till att det ofta är svårt att återintroducera bävrar i ett flodlandskap som den övergivit. Den raka flodfåra som bävern själv varit med om att skapa ter sig helt enkelt inte så intressant att exploatera för nybyggande bävergenerationer.
– Kunskap om hur djurs aktiviteter påverkar och påverkas av flodlandskapet är inte bara viktiga för att förstå vattendrag i Klippiga bergen, utan kan ha generell betydelse för försök att återställa biologisk mångfald och naturliga älvområden, till exempel i norra Sverige, poängterar Lina Polvi.
Forskningen om bäverdammar är bara ett exempel på principen om samspel mellan landskap och biologi. Ett uppföljande projekt som nu planeras är en kartläggning av hur laxfiskars naturliga beteende påverkar och har påverkats av Västerbottens älvlandskap.
