Birkaflickan — inte alls från Birka?
Ett av de mest efterfrågade fynden i Historiska museets Vikingautställning är den så kallade Birkaflickans grav och rekonstruktionen av henne. Nu visar isotopanalyser som museet låtit genomföra att flickan från Birka troligen inte alls är från Birka!
Vid en isotopanalys mäts halterna av svavel, kväve och kol i skelett och tänder. I Birkaflickans fall togs två prover, ett från en tand och ett från underkäken. Svavelhalten berättar om personen levt på den plats där hon begravdes, kväve visar på fördelningen mellan vegetarisk och animalisk kost och kolhalten om personen ätit djur och andra födoämnen från hav eller land.
Birkaflickan var cirka sex år gammal när hon dog. Hon begravdes i Birka för tusen år sedan, med dyrbara föremål som visar att hon hörde till en välbeställd familj. Det bekräftas också av halten kväve i proverna. Hennes familj har haft råd att äta mycket kött, medan basfödan under vikingatiden var spannmål och grönsaker! Kolhalten i Birkaflickans ben tyder dessutom på att köttet kommit från landlevande djur.En jämförelse mellan svavelhalten i Birkaflickans prover och tidigare analyser av djurskelett och ett 20-tal gravar från Birka visar att djuren i Birka inte kommer från samma område som människorna, halterna av svavel är så olika. Att frakta djur över långa avstånd är både opraktiskt och dyrt, det verkar troligare att människor förflyttade sig över större områden.
Att Birkaflickans svavelhalter överensstämmer med de hos andra analyserade personer i Birka, men inte med djuren i staden betyder med stor säkerhet att hon har levt större delen av sitt liv på en annan plats än Birka. Det kan vara långt borta i en annan del av Europa eller världen, men det kan också vara i en annan del av nuvarande Sverige eller Skandinavien.
Under påsklovet, 31 mars till 7 april, har alla nyfikna möjlighet att följa med på skelettvandring med våra benexperter och lyssna till benbitarnas berättelser. Mer information på historiska.se/påsklov!