Skolan – en mötesplats för alla?
Trots att den svenska skolan ska vara en mötesplats för alla används beteckningar på såväl språk som sociala grupper för att dra gränser och kategorisera. Det skriver Sangeeta Bagga-Gupta, professor i pedagogik vid Örebro universitet, i två nya internationella böcker Learning, Social Interaction and Diversity – Exploring School Practices och Literacy Practices in Transition.
I böckerna redovisar Sangeeta Bagga-Gupta sina forskningsresultat från fältarbete i olika skolmiljöer. Hon har följt elever i högstadiet i kommunala skolor, i en svensk-finsk friskola, en internationell engelsk-svensk friskola, samt i specialskolor för döva och hörselskadade ungdomar i Sverige. Forskningen som redovisas bygger delvis på ett nyss avslutat projekt, som finansierades av Vetenskapsrådet.
Sangeeta Bagga-Guptas undersökningar visar på hur både språk och identiteter skapas, används och även marginaliseras i den svenska skolan. Genom att föra samman traditionellt åtskilda forskningsfält och kunskapsområden utmanar forskningsresultaten skolans vana att kategorisera både språk och elevgrupper.
Kategorisering och särskiljande
– Min forskning visar hur både språk och elevkategoriseringar har förändrats i ett svenskt skolsammanhang sedan 1960-talet – både i den så kallade vanliga skolan och i specialskola, säger Sangeeta Bagga-Gupta.
Den påtagliga kategorisering och särskiljande av språk som kännetecknar det svenska sammanhanget problematiseras utifrån data som samlats in över en längre tid vid en frivilligorganisation i en mångmiljonstad i Indien. Denna organisation tar hand om barn till invandrade arbetare verksamma i olika byggnadsprojekt i den aktuella staden.
– I Indien möttes jag av olika språk i såväl kommunikationen mellan personal i tal, i skrift, under undervisningsaktiviteter, under lunch, i det som produceras och som anslås på skolans väggar, i arbetsmaterial som används och mellan barnen. Det är naturligt för dem att hantera många olika språk i tal och skrift tillsammans i vardagen. Detta är en tydlig motsats till hur vi hanterar den mångspråkighet som finns i Sverige. Trots det pluralistiska samhälle vi lever i anses här att det är normalt att människan har ett språk att förhålla sig till, säger Sangeeta Bagga-Gupta.
I Sverige väljer vi att dra gränser
– I Sverige väljer vi att dra gränser både mellan olika sociala grupper och mellan olika ”språk-fokuserade” ämnen. Dessa gränsdragningar påverkar integrering, inkludering, jämställdhet och likvärdighet. Hur gränsdragningar sker spelar inte bara en viktig roll för identitetsskapande och lärande, utan vi kan också se att, till exempel, etnicitet och funktionshinder spelar en betydelsefull roll för vilka språk som elever erbjuds. Den svenska skolan i dag inkluderar några, integrerar andra och segregerar ytterligare några.
– Denna strävan att placera människor i kategorier, såsom döv, blind, invandrare, pojke med mera, lägger hinder i vägen och leder till speciallösningar i skolans värld. Detta synsätt påverkar dessutom resten av samhället. Den främlingsfientlighet men även marginalisering av de funktionshindrade vi ser i samhället i dag baseras just på att man placerar människor i fack, säger Sangeeta Bagga-Gupta.
Sangeeta Bagga-Guptas undersökningar av den svenska skolans läroplaner från 1960-talet och framåt visar att det kategoriska tänkandet har förstärkts sedan 1990-talet. Hon hoppas att kartläggning och genomförda tvärvetenskapliga etnografiska studierna av olika institutionella miljöer kan vara en grund som möjliggör en diskussion om lärande och likvärdighet men också om skolans organisation och hur detta tillsammans påverkar elever oavsett om de anses tillhöra minoriteter eller majoriteten.
KONTAKT
För mer information kontakta Sangeeta Bagga-Gupta: E-post: sangeeta.bagga-gupta@oru.se, Telefon: 019-303589
