Artikel från KTH – Kungliga Tekniska högskolan

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

4 juni 2012

Folk drabbas inte av panik

Det finns många hemska historier om när Estonia sjönk och ungdomarna på Utöya besköts. Att det fanns människor som hamnade i chocktillstånd. Vad som däremot inte hände var att folk drabbades av panik. Det är nämligen en av största missuppfattningarna om människors när de hamnar i kris. Tyvärr visar forskning vid KTH att det är just den tesen som svenska kriskommunikatörer jobbar efter.

Det finns många hemska historier om när Estonia sjönk och ungdomarna på Utöya besköts. Att det fanns människor som hamnade i chocktillstånd och blev paralyserade. Vad som däremot inte hände var att folk drabbades av panik. Det är nämligen en av största missuppfattningarna om människors beteende när de hamnar i kris. Tyvärr visar forskning vid KTH också att det är just den tesen – att folk drabbas av just panik – som svenska kriskommunikatörer jobbar efter när de ska hantera kriser.

– Min ambition med den här studien är att jag velat undersöka vilka fördomar som finns. Det är nämligen så att när man planerar för något man inte vet något om så har man hittills använt sig av schabloner för att förutse hur människor kommer att bete sig. Krishantering baseras i mångt och mycket på gamla militära strategier där man ser allmänheten som ett problem som ska hanteras. Tyvärr är det är uppåt väggarna eftersom det leder oss i helt fel riktning, säger Misse Wester, riskforskare vid KTH.
 
Hennes studie, genomförd bland de kriskommunikatörer i Sveriges kommuner som på heltid är anställda för att hantera kriskommunikation,visar just precis detta. Kriskommunikatörerna tror nämligen att folk drabbas av panik vid så väl olyckor som terroristattentat.

– Det stora flertalet empiriska undersökningar som finns om kriser visar att vi inte drabbas av panik. Det är snarare något som händer på film,säger Misse Wester.

Vad kan då en felaktig uppfattning om att folk skulle drabbas av panik få detta för konsekvenser. Jo, att man lägger resurser på fel typ av agerande. Ett exempel är att försöka kontrollera en situation som för stunden inte behöver kontrolleras.

– Fördomar kan också leda till att kriskommunikatörerna tillrättalägger viss information för att de tror att människor kommer att drabbas av panik. Till exempel kan kommunikatörerna dra sig för att varna allmänheten vid pandemier eller vid andra hälsorisker eftersom man tror att folk blir rädda i onödan. Bilderna från Asien på människor med ansiktsmask tolkades som att de var rädda för att bli smittade snarare än att de ville skydda andra, säger Misse Wester.

Misse Wester nämner orkanen Katrina som ett annat exempel där fördomar ställer till det. Krishanteringen blev en militär fråga, och militären slog en järnring runt New Orleans. De införde sedan utegångsförbud för att folk inte skulle börja plundra hus och affärer.

– De såg folk som ett hot snarare än en tillgång. Folk gick runt på gatorna där det gick att gå, och då införde man undantagstillstånd. Men det människor egentligen gjorde var är att försöka rädda andra, säger Misse Wester.

Hon tillägger att militären åkte dit för att stävja bråk, men istället blev de egentligen orsaken till att det skapades konflikter då folk gjorde uppror för att de inte fick röra sig fritt.

– Det finns massor av studier som visar att ingen skor sig under kriser. I alla fall inte under det initiala skedet. Upplopp däremot, som har en politisk och ideologisk karaktär, är en annan sak, säger Misse Wester.

För mer information, kontakta Misse Wester på 08 – 790 95 67 eller misse.wester@abe.kth.se.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera