Experter förutspår stora utsläpp av växthusgaser från tinande permafrost
När temperaturen i Arktis stiger kommer permafrost att tina och frisläppa växthusgaser som ytterligare ökar uppvärmningen av planeten. Men ingen kan exakt säga hur mycket växthusgaser som kommer frisläppas eller hur snabbt det kommer ske. I tidskriften Nature samlas 41 internationella experter på området, varav fyra är forskare vid Stockholms universitet, för att ge sin uppskattning.
De beräknar att tinande permafrost kommer att leda till kolutsläpp motsvarande all global avskogning, men den beräknade klimatuppvärmningen kan vara upp till 2,5 gånger större.
Under de senaste åren har nya studier visat att stora mängder växthusgaser frisläpps från bränder eller bubblar upp ur sjöar i den Arktiska tundran. Mer än 1 700 miljarder ton organiskt kol beräknas vara bundet i ständigt frusen mark, eller permafrost, det motsvarar ungefär dubbelt så mycket kol som finns i atmosfären eller fyra gånger alla mänskliga utsläpp under modern tid. När permafrosten tinar till följd av ökande temperaturer bryts det organiska materialet ned av bakterier och frisläpps i form av koldioxid och metan.
Den nya studien bygger på en kollektiv bedömning av en internationell expertgrupp under ledning av Edward Schuur vid University of Florida. I en enkätundersökning bedömdes hur mycket permafrost som förväntas tina, hur mycket kol som skulle frisläppas till följd av det och slutligen hur stor del av kolet som frisläpps som metan. Metan är en kraftigare växthusgas än koldioxid och orsakar därför mer uppvärmning. Forskarna uppskattar att mängden kol som frisläppts till år 2100 kommer att vara mellan 1,7 till 5,2 gånger högre än vad som rapporterats i flera aktuella modellbaserade studier. Forskarna konstaterar i artikeln att dessa nivåer är oroväckande och säger vidare att mer data behöver samlas in och att mer sofistikerade modeller behöver utvecklas för att testa de hypoteser som presenteras i denna studie.
Fyra av medlemmarna i expertgruppen bakom studien är verksamma vid Stockholms universitet: Gustaf Hugelius, Britta Sannel och Peter Kuhry vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi och Patrick Crill vid Institutionen för geologiska vetenskaper.
– Här finns två mycket viktiga budskap, det första är att potentialen för växthusgasutsläpp från tinande permafrost är mycket stor, men, vi vill också peka på de stora osäkerheterna i den här typen av studier och behovet av att vidareutveckla modeller, säger Gustaf Hugelius. Till exempel, om tinande permafrost innehåller mycket is kan marken kollapsa i så kallad termokarst. Då kan sjöar bildas och från dessa frigörs stora mängder metan.
– I dagsläget tar globala karteringar och modeller inte hänsyn till småskalig variation och processer i landskapet, vilket leder till stora osäkerheter i skattningarna. Processer som termokarst måste tas med i modellerna för att uppskattningarna ska bli säkrare, säger Britta Sannel.
Artikel i tidsskriften Nature: ”Climate change: High risk of permafrost thaw”
Ytterligare information
Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi och Bert Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet. Tel: 08-674 78 73 eller 070-797 29 52, e-mail: gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 64 000 studenter och 5 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.