Att börja tala med barn om pappas våld mot mamma kräver komplex läroprocess
Många barn i Sverige har upplevt våld i sin familj, men de kan ha svårt att komma till tals om detta när det möter socialtjänsten i utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Sociologen Gunilla Dahlkild Öhman visar i sin avhandling, som lades fram den 11 november, att det krävs en komplex läroprocess för att kunna börja tala med barn om pappas våld.
– Det kan för utredare innebära ett nytänkande som utmanar maktförhållanden mellan pappor och mammor och vuxna och barn – ett lärande som kan kallas radikalt lärande, säger Gunilla Dahlkild Öhman.
Enligt svensk lagstiftning ska barn ha möjlighet att komma till tals i utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Det är även rimligt att tolka lagen som att barn ska få komma till tals om sina upplevelser av våld. Tidigare forskning visar dock att det kan vara svårt. Det tycks finnas ett glapp mellan lagstiftarens intentioner och utredares praktik.
Gunilla Dahlkild Öhman undersöker i sin avhandling hur lagstiftarens intentioner när det gäller att tala med barn om pappas våld mot mamma i vårdnads-, boende- och umgängesutredningar genomförs i arbetsgrupper. Vad betyder gruppen för processen?
– Det är en läroprocess. Mäns våld mot kvinnor och barns situation i familjer där pappa utövar våld mot mamma var länge frågor som inte uppmärksammades i utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Att börja tala med barn om pappas våld mot mamma är därför inte självklart, utan kräver ett nytt arbetssätt baserat på kunskap, säger Gunilla Dahlkild Öhman.
Hennes analys bygger på intervjuer med arbetsgrupper av familjerättssekreterare om hur de möter barn som upplevt pappas våld mot mamma. En utgångspunkt är att olika föreställningar om våld och om barn har betydelse för hur lagstiftarens intentioner förverkligas.
Av studien framgår att barnsamtal förekom i samtliga arbetsgrupper och det fanns utredningar i vilka barn gavs en hög grad av delaktighet. De uttryckte en vilja och fick gehör för den hos utredarna. Men utredarna hade i många fall inte pratat med barnen om våldet. I en av arbetsgrupperna befann sig dock medlemmarna i beredskap för att mer systematiskt börja tala med barn om pappas våld mot mamma. Det som karaktäriserade den gruppen var att den framstod som homogen med ett stödjande ledarskap.
– Att kunna börja tala med ett barn om pappas våld mot mamma kräver en komplex läroprocess. Men trots att tillämpningen av lagstiftarens intentioner innebär stora utmaningar har de inte åtföljts av de stöd- och utbildningsinsatser som behövs, säger Gunilla Dahlkild-Öhman.
För mer information, kontakta Gunilla-Dahlkild Öhman, tel: 018-471 10 04, gunilla_dahkild.ohman@soc.uu.se
